Om man stoltserar med att lägga upp information om träning och nyttig mat så ska man också erkänna när man är sämre.
Så tycker iallafall jag för det vore att dölja sanningen annars.
Jag har haft semester i 3 veckor nu och precis som förra året så var jag enormt duktig och motiverad första veckan men sedan hamnade jag i semesterkoma.
Ingen träning kombinerat med dålig kost och dryck....... Resulterade i 3-4 kilo extra!
Tänk om det gick lika snabbt neråt som uppåt...
Dock vet jag att dessa kilon kommer förvinna när vardagen sätter in och jag kommer igång igen, för jag ska komma igång igen! Jag har till och med en planeringstrappa för aktiviteter i höst.

Jag är inte besviken över att jag ökat i vikt utan jag är besviken för att jag utsätter min kropp för saker som den mår dåligt av.
Ja man ska leva, man ska ha det gott och unna sig ibland MEN inte varje dag, det förstör själva njutningen med att få "unna sig", och speciellt om man som jag märker att kroppen absolut inte mår bra av "varje dag slarv"
Jag får ont i lederna och jag blir trött, nästan deprimerad när jag gör så här och det är svårt att komma igång igen.
Som tur är blir jag peppad och inspirerad av andra, det gör mycket.
Att jag är målinriktad gör också väldigt mycket.
Så nu är det bara att kämpa sig ur denna grop och klättra uppåt på min plan för hösten. Målen på min trappa kräver nämligen att jag tränar och äter rätt, annars lär jag inte klara av eller ens orka att genomföra dem!
Belöningen är att jag kommer må bra och det är jag värd!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag fick en kommentar till mitt tidigare blogginlägg, "jakten på pusselbitar" ,som handlade om att jag blev inspirerad och motivierad av tränarutbildningen jag då hade deltagit i.Jag vet dock inte om den som skrev kommentaren har förstått inlägget ri...

Jag älskar att bli inspirerad och att hitta motivationen att hela tiden försöka göra saker ännu bättre. Känslan när den där lågan tänds om och om igen även när den bara ligger och pyr så där lagom för att inte slockna..... Kanske känns det till och m...

I slutet på 80-talet och början av 90-talet så var vi ett härligt gäng ungdomar i Färgelanda Judoklubb och Tommy Widekärr som håller sig kvar än idag var vår coach.Han var alltid med oss och tog oss runt överallt i Sverige, vi åkte på tävlingar och l...

Min tanke när jag började med Judon igen (2016) var att bara träna för att det var skoj och att jag skulle träna när lusten föll på.Ja det säger ju sig själv att "när lusten faller på" inte är en bra plan. Det är väl rätt sällan som man egentligen ha...

Det har nog inte undgått många att en 20-årig kille med down syndrome blivit skjuten av poliser då han hade tagit med sitt leksaksgevär och gett sig iväg hemifrån i tidig otta. En kille som hade en vuxen kropp men ett barns sinne, en kille som förm...