Även om jag varit rätt kass på att blogga detta året så hör det till att avsluta året med ett blogginlägg.
Jag inser att skrivandet överlag har varit dåligt i år. Kanske beror det på att tiden mest gått åt till jobb, familj och träning.... Nej det har inte varit så tråkigt som det kan låta utan det har varit ett av mina bästa år faktiskt. Jag inser också att mitt behov av att skriva är större när jag genomgår sämre dagar. Det är då det är skönt att skriva av sig och det är då jag behöver folks uppmuntran och stöd. Det är också då jag skriver bäst.

2015 har som sagt varit ett väldigt bra år och ett år fyllt av energi. Jag har uträttat mycket och faktiskt lyckats med det mesta som jag utmanat mig själv i. Jag klappar mig själv på axeln och gör en av mina high five med mig själv, något jag försökt börja med under 2015. Man behöver berömma sig själv oftare och man behöver bli duktigare på att känna sig stolt över alla bra saker man gör. Oftast hänger vi upp oss på allt dåligt vilket också tynger ner oss och jag tror att det då blir lättare att hamna i ett hjul av misslyckanden och motgångar för det är bara dem man uppmärksammar.
Men om man istället lägger fokus på allt bra så kommer man uppleva dagarna mer positiva.
Jag kommer försöka med denna taktik även 2016 för det är ju dumt att frångå ett lyckat koncept. Det kan ju inte bli värre än att min taktik visar sig vara ett misslyckande så jag har inget att förlora.

Egentligen undrar jag varför vi är så rädda för att misslyckas, varför vi är så rädda för att satsa?
Om vi hade varit sådana ifrån det att vi föddes så hade vi nog inte lyckats med någonting för vi hade aldrig ens försökt. Tänk om ett barn inte hade försökt gå för att det var rädd för att ramla..... då hade ingen av oss gått.
Men istället försöker de, ramlar en jäkla massa gånger, slår sig och får blåmärken men reser sig varje gång och tillslut så springer de.....
Jag har fascinerats en heldel av vad min son åstadkommit under 2015, det ger inspiration att se hur långt man kan komma genom att våga, att försöka och att misslyckas men ändå inte ge upp.

Det är en utmaning att få år 2016 att bli bättre än 2015, jag vet inte ens om jag tänker lägga någon vikt i att det ska bli det utan det räcker med att leva i nuet och ta det för vad det blir. Fortsätta att lägga fokus på det som blir bra och försöka lära mig av det som blir mindre bra.
Med den inställningen står jag nu redo att möta år 2016

Jag får ofta höra hur "duktig" jag är när jag har lagt upp någon status om träning eller kost på sociala medier. Även när det gäller andra saker jag engagerar mig i.
Många undrar hur jag hinner med allt.
Själv vill jag inte få det att låta som om jag är duktig eller på något sätt bättre än alla andra utan för mig är det inte alls någon prestation utan helt enkelt ett intresse och ett sätt att må bra.
Alla har vi våra olika sätt att må bra på och olika saker som vi är intresserade av, så länge man gör det för att det är kul så är det inte alls ansträngande eller någon uppoffring. Jag förundras tex över andras engagemang i saker och undrar också många gånger hur folk hinner och orkar men inser att det är som för mig, något man prioriterar för sin egen skull, något man brinner för. Man mår bra av det och det ger en energi.

De tillfällen när jag inte mått bra då brukar jag tappa lågan för allt, hittar ingen motivation till att engagera mig i något och bryr mig inte ens om att försöka. Jag liksom lägger mig ner och "dör" ett tag eller går i ide. Vid de tillfällena blir jag ofta deprimerad och tillbakadragen. Hittar alla ursäkter jag kan för att komma undan saker, även det jag vet att jag gillar.
Jag försöker därför hitta mina saker för att inte hamna där och samlar på mig små buffertar som jag kan använda mig av vid motgångar. Som ett nödförråd kan man säga, ju mer bra saker jag har samlat inom mig dessto lättare tar jag eventuella motgångar när de kommer.
Jag hörde på en föreläsning (minns inte med vem) att man behöver invenstera och sätta in glädjetid för att kunna ta ut när man inte mår bra. Som ett bankkonto, du kan inte bara ta ut och ta ut om du aldrig sätter in något. Man har ingen kredit på sitt måbrakonto.

Att hitta sina saker som man mår bra av är ju så inviduellt men jag tror att de flesta har något, det gäller bara att hitta det. När man väl gör det så är det som sagt ingen större uppoffring att ta sig tid för det.
Jag tycker dessutom att även tråkiga saker känns mycket lättare när jag mår bra.
Det gör vi nog alla skulle jag tro.

Men med detta vill jag inte säga att jag inte vill ha några klappar på axeln eller uppmuntrande ord och beröm. Jag behöver det och allt det där ger extra bonus till mitt måbrakonto. Det är just de sakerna som vid motgångar puffar mig och när jag faller så drar det upp mig, jag hör era hejarop och stärks av det. Det är nog därför man lägger ut sina prestationer på sociala medier och inte för att på något sätt glänsa. För mig är det kanske till och med ännu viktigare vid motgångar att jag får skriva av mig och få uppmuntran av er. Jag tror att en blandning av må bra och må dåligt är den rätta skildringen av det verkliga livet, för saker och ting är inte bara svart eller vitt för någon av oss.
Det gäller bara att hitta den där balansen.... ungefär som Yin och Yang......

Idag har vi firat farsdag här hemma, Roger fick en lite annorlunda present, jag köpte en upplevelseburk från upplevelseburken.se.
Den innehåller 30 uppdrag som man ska utföra som familj ute i naturen.
Jo jag skulle kunna göra en egen men detta sparar tid och massa funderingar på vad jag ska ha för uppdrag och dessutom blir det spännande för mig också när jag inte vet vad som väntar oss.
Man drar en lapp ur burken, packar med sig det som behövs och ger sig ut med hela familjen för att utföra uppdraget man dragit. En kanonbra farsdagpresent som varar länge och ger tid med familjen med en bonus att det sker utomhus.

Min pappa är död sedan 2003, han blev 48 år...... fuck cancer!
Jag hade gjort vad som helst för att få utföra massa familjeuppdrag med honom och han älskade liksom jag naturen så det hade nog varit något som även han skulle uppskatta. Man minns sådana saker som man gjort tillsammans, jag uppskattar iallafall de stunderna väldigt mycket nu när han inte finns med oss. Vi åkte skidor på elljusspåret och hade med varmchoklad och ostmackor, vi var ute på isen och fiskade, vi var på sommarstugan i Norge och på senare år var vi ofta tillsammans då han och mamma hade husbil och jag och min dåvarande sambo hade husvagn.
Jag minns alla de där stunderna tydligt och jag är så tacksam för dem.

Alla har inte så bra relationer med sina föräldrar och alla uppskattar inte sina minnen. För mig spelar det ingen roll att det är farsdag, det är mest ett jippo för butiker och annat men jag firar det gärna ändå.
Det får en att vakna upp och tänka efter, det får en att verkligen ta sig den där tiden att visa sin uppskattning även om man borde göra det året runt. Vi kanske behöver de där dagarna ändå, vi kanske behöver en anledning att stanna upp och ge av våran tid till en speciell person.
Idag är det far och i mitt fall så blir det att tända ett ljus för pappa i himlen vilket jag förvisso gör ganska ofta under året....... tänder ett ljus och minns honom, saknar och sörjer honom.

Roger som är pappa till Tristan och en uppskattad bonuspappa till André finns här hos oss, alldeles full av liv och ger av sin tid till dem så honom firar vi här på jorden med present och fika.
För att det inte bara ska bli idag så passar presenten - upplevelseburken perfekt, vi kommer ge varandra som familj tid och gemenskap flera gånger under året.
Jag tycker det ska bli riktigt spännande och jag tror att vi alla i familjen kommer få fina minnen utav detta. Dessutom lär det ge mig massa bra blogginlägg att skriva här i bloggen :-)
Farsdag må bara vara 1 gång per år men familjedagar kan man ju aldrig få för många av tycker jag.

Min pappa

Minnen från barndomen

För att förstå mitt inlägg kan denna förtext vara bra att läsa

"Zinzino BalanceOil är ett helt naturligt kosttillskott som hjälper dig att öka mängden omega-3 i kroppen för att uppnå och behålla balans mellan de essentiella fettsyrorna omega-6 och omega-3.

Sammansättningen är unik, baserad på utvalda produkter av högsta kvalité. Oljan innehåller omega-3 från fisk och polyfenoler från extra virgin olivolja, ingredienser som tillsammans verkar effektivt för att förbättra din fettsyrebalans"

Jag är nog den mest svårcharmade kund man kan tänka sig när det gäller kosttillskott som säljs via homepartyn och telefonförsäljning. Alla lovar guld och gröna skogar och spelar inte sällan på känsliga saker som cancer och ADHD bla...
Jag drar åt mig öronen direkt dels för att pappa dog i cancer men även då jag har en son med funktionsnedsättning. Jag ser det lite som ett hån mot mig när de säger att om man använder detta preparat så förvinner skiten. OM det nu vore så enkelt så skulle väl ingen människa lida, om det vore så enkelt skulle pappa levt. Min son skulle slippa särskolan och allt annat som hans funktionshinder inneburit. Nej för mig är det bullshit.

Men när en bekant till mig ville ha med mig på en information om zinzinos balanceOil så tänkte jag att jag kunde ge det en chans.
Jag är ju mitt uppe i mitt "nya liv" eller rättare sagt min comeback till ett sundare liv så detta kunde kanske vara något.
Jag kom dit och jag lyssnade, jag blev förvånad över att ingen försökte övertala mig om att köpa något. Ingen sa att man skulle uppleva under av denna produkt men man kan få färre symptom vid tex ledvärk, man KAN förbättra minnet och man KAN FÖREBYGGA olika sjukdomar. Men ingen kan lova att så är det. Produkten behövs i kroppen precis som olja behövs i en bil, till en bil finns det en uppsjö olika oljor, bra och dålig kvalité med priser därefter. I en ny bil rekommenderas de finare och dyrare oljorna och man lyssnar gärna på de rekommendationerna eftersom man helst inte chansar. Men man lär kanske aldrig veta om den dyrare är bättre. Till en äldre bil kanske man väljer en billig olja för man tänker att den håller inte så länge till ändå.

Men jag satt där och tänkte att ja min kropp är ju värd en bra balans och en olja med kvalité. Jag kan ju iallafall testa tänkte jag.
Min vän som bjudit med mig har en dotter med reumatism och hon har blivit hjälpt av produkten, inte frisk utan hjälpt och har en betydligt bättre vardag med mindre värk.
Jag har ofta ledvärk som kan få mig att vilja byta kropp, speciellt vid denna tiden på året när kylan sätter in. Jag har blivit något bättre av yogan men jag har flera gånger haft såpass ont att jag inte kunnat utföra övningarna fullt ut. Kanske skulle denna oljan kunna hjälpa mig ytterligare. Helt bra lär jag nog aldrig bli men jag vägrar att acceptera värken och leva med den.
Finns det något som kan lindra den så tar jag chansen.
Under tre veckor har jag nu varje morgon druckit 10 ml av zinzinos balanceOil med citronsmak och jag måste säga att trots förkylning och kyla så har jag faktiskt inte haft ledvärk än. Jag har inte använt den så länge så att jag kan ge mer upplevelser än just det att jag inte haft ledvärk. Men jag erkänner att jag tycker att det ska bli intressant att fortsätta med produkten och se hur vintern blir. 

Jag vill tillägga att jag har testat omega3 i kapselform tidigare men utan resultat. Zinzino innehåller lite andra substanser utöver omega3 och dessutom skulle jag behöva stoppa i mig ganska många fler kapslar än de jag tog för att få i mig motsvarande mängd av det jag tar av zinzinos olja. 

Ja jag väljer iallafall att ge detta en chans i mitt liv och jag lär återkomma i ämnet.

För att läsa mer kan ni läsa på www.zinzino.se

Ända sedan semestern har jag haft svårt att komma igång riktigt vad gäller kost och träning. Träningshelgen med GWA (Girls Wellness Academy) skulle bli en spark i arslet för att komma igång igen eller rättare sagt komma vidare. Jag var verkligen supertaggad efter den helgen men så blev jag sjuk samma vecka som jag kommit hem därifrån. Det blev ingen träning alls och heller ingen bra kosthållning under en veckas tid.
Men denna veckan skulle jag komma igång och det började ganska bra med två yogapass, en joggingtur och så skulle jag på judofys idag (cirkelträning) men vaknade med ont i halsen.
Roger och Tristan har varit sjuka under veckan och nu har det kommit tillbaka till mig IGEN!
Det känns ju hopplöst och jag är verkligen helt kass på att sköta maten när jag tränar dåligt, det borde ju nästan vara bättre att jag gjorde tvärtom isåfall.

Men så har jag sådan tur att jag har massor av inspirerande vänner på facebook som lägger ut träningsbilder och hälsosam mat på sina loggar, ingen nämnd ingen glömd. Sådant går jag igång på, jag blir superinspirerad. Idag låg jag och tyckte synd om mig själv och avundades alla duktiga på fejjan. Men så började jag titta på mina bilder under året som varit. Från min första kroppsbild innan viktnedgången till min sista nu efter jag gått ner. De där bilderna ger verkligen pepp, jag inser hur bra det gått och att jag faktiskt kan bara jag lägger manken till. Jag kan och jag vill men så har jag en dålig sida hos mig som hela tiden försöker övertala mig att hellre sitta hemma i soffan och äta godis. Den sidan är verkligen nöjd när jag blir sjuk och hamnar i ett otroligt bra förhandlingsläge, den sidan vinner rätt ofta nu för tiden. Den höll på att göra det även idag om inte det vore för mina bilder och för alla mina peppande facebookvänner. De plockar fram den bättre sidan hos mig, den sidan som spöar skiten ur den dåliga om den bara får möjlighet att komma fram. Istället för att sitta i soffan och äta godis under en filt så gjorde jag en spenatsoppa, blandade i 2 msk av alpnaerings löksoppa och det blev såååå gott. Perfekt lunch, även om jag inte hade några ägg hemma vilket jag helst velat ha i. Sedan gav jag mig ut på en långpromenad med Tristan i vagnen. Lite frisk luft dör man ju inte av och det är dessutom ett perfekt tillfälle att använda sig av någon mindfulnessövning så man får rensat hjärnan lite också. Det ger också massa inspiration och motivation. Man peppar sig själv på något vis.

Ja min bra sida den kan jag nästan kalla Johan Falk för den låter ungefär som honom "Va faaan..... du.... skärp dig.... kom igen nu! Du veeet att det är mycket trevligare att sitta i soffan efter ett motionspass, en dusch, tända lite ljus, dricka te och äta fruktsallad samtidigt som du med ett gott samvete kan läsa om din duktiga vänner på fejjan och själv känna dig nöjd. Eller huuur?!

Den sidan får mig att vilja resa mig efter varje fall och den sidan lockas fram av alla er som peppar och inspirerar mig, tack!

Bilden som jag peppar mig själv med

Dagens lunch spenat- och löksoppa

Vi ska ta oss uppåt, upp för backen, nästa gång springer vi upp!!!!

Alltså det här är ju bra mycket bättre än att glo på TV

Kom igen nu och erkänn du också för trots att de finns där på varenda familjeforum och kommenterades under alla länkar om föräldrarskap så tror jag inte att den perfekta föräldern finns. Den där föräldern som aldrig någonsin skulle göra fel och som aldrig tappar tålamodet hur mycket barnet än testar det.
Eller så är det en önskan jag har, att tro att ingen är perfekt för att trösta mig själv.
För jag bryter ihop då och då, tappar tålamodet totalt och planerar att packa väskan och dra eller andra dumma tankar som dyker upp i stridens hetta. Ni vet säkert hur det är men det är sådant man inte får prata om och kanske är det därför vi blir så skamfyllda när det väl händer.
Det handlar inte om att vi inte får bryta ihop utan det handlar om hur vi hanterar den situationen. Hur vi gör för att inte låta våra "fula" tankar gå över i handling.

Min strategi har under den senaste tiden varit att låsa in mig på toaletten och köra en liten stund med mindfulness. Tre minuters andrum kan faktiskt göra underverk för mig. Jag stänger in mig och bara sitter där för att rensa tankarna medans världen fortfarande pågår där utanför toalettdörren. Det svåra är att koppla bort det faktum att en skrikande unge bankar på dörren. Jag sätter på min mindfulnesskiva och stoppar in hörlurarna i öronen, lyssnar på den lugnande rösten. Barnets pappa och storebror finns på utsidan såklart.
Världen stannar upp i några minuter och här och nu finns bara jag och den lugnande rösten, ingenting annat.

När stunden är över så är förvisso barnet fortfarande hysteriskt men jag är lugn, går ut och gör en flaska välling med en skrikande unge hängande i mina ben.
Jag andas, skakar flaskan och tar med mig lilleman för nu har ungen/barnet förvandlats till lilleman igen, mitt lilla hjärta som efter en flaska välling sover sött bredvid mig.
Det dåliga samvetet börjar gnaga i en, varför blir jag arg? Han som är så underbar!
Kanske ännu värre känns det då vi kämpat så för att få barn, vilken rätt har jag att gnälla. Jag ska bara vara tacksam och glad.
Men ju mer jag tänker på det så inser jag att just där och då när det var kaos, jag är lite febrig, skulle sitta med räkningar vid helt fel tillfälle, Tristan var trött och ville ha kvällsmat, just då blev det fel och jag tappade tålamodet men jag löste det.
Jag vände kaoset till lugn och det är väl ändå det viktigaste.
Den präktiga och perfekta föräldern tänker nu att jag skulle tänkt innan så att situationen aldrig uppstod.
Ja det kan man tycka nu i efterhand men jag kommer göra fel igen, kanske inte just detta misstaget men jag kommer garanterat göra nya som jag kan lära mig något av.
Och det är väl inte så farligt att man inte är felfri så länge man inte vänder sina tankar till handling.

Den föräldern som aldrig någonsin tappat sitt tålamod på ett eller annat sätt kommer förmodligen ha väldigt svårt att hantera det den dagen det väl händer för då kommer det nog komma som en chock.

Ikväll var det föreläsning med Mia Törnblom på folketshus i Uddevalla.
Den hette hur svårt kan det vara och handlade om hur man hanterar konflikter både med sig själv och med andra människor. Hur man ser på sig själv och andra, vad man kan tänka på i olika situationer.
Mia är en fantastisk föreläsare och kan verkligen detta med att inspirera och motivera. Det går verkligen inte att återspegla en föreläsning med henne för den är så full av energi och rörelse.
Det går inte att få den känslan med bara hennes ord utan man måste ha helheten.

Ikväll har jag tex stått med en helt okänd människa från publiken och fått komplimanger av denne samtidigt som jag gjort en segergest för varje komplimang för det var ett av Mias budskap till oss, sluta uppmärksamma allt negativt och alla misstag vi gör. Uppmärksamma istället alla bra saker. Hjärnan minns det vi uppmärksammar och förtränger det andra vilket gör att vi oftare minns det negativa som vi då också sedan går och ältar.
Vi behöver alla våra positiva stunder för att fylla på vårt "må bra konto", känslor som vi kan plocka fram när saker går dåligt. Ju mer må bra saker vi har i minnet desto lättare tar vi motgångar när de väl kommer.
Ungefär som ett bankkonto, du måste sätta in pengar för att kunna ta ut dem. På må bra kontot finns dock ingen kredit utan när det är tomt så blir man ofta utbränd.

Hon pratar också om detta med att hela tiden jämföra oss med andra att man inte kan ge någon en komplimang utan att samtidigt nedvärdera sig själv
"Du sjunger ju så bra" "själv låter jag som en hes kråka"
Varför nöjer vi oss inte bara med att ge komplimangen och sedan sätta punkt!
"Du sjunger så bra" PUNKT

Om vi bygger upp en bra självkänsla så kommer vi också att kunna hantera konflikter bättre. Man behöver inte slå ifrån sig eller skylla på andra för man vet att man kan göra fel utan att man går under.
Ger någon kritik för något man gjort på tex jobbet så är det ens handling som kritiseras och inte hur man är som person.
"Jag är värdefull även om jag inte är perfekt"

Även detta med ris och ros tog hon upp, jag kan få beröm av 8 personer men få en negativ kommentar och det är just den jag hänger upp mig på. Det andra rinner liksom av en. Har man då otur så får man den negativa först vilket gör att man ännu sämre tar till sig de positiva åsikterna.
Ja att återberätta 1,5 timme med Mia är i stort sett omöjligt men jag behövde verkligen denna kväll.
Jag har inte skrivit om detta men för ett tag sedan tog jag på mig rollen som lagledare på mitt jobb och det är både på gott och ont.
Jag anser att jag kan mitt jobb väldigt bra men det där med att tala om för andra vad de ska göra eller att känna att jag är en bra ledare är svårare. Ja varför tar man då ett sånt jobb tänker ni. Idiot!!!
Jag ville ge det en chans helt enkelt, jag ville inte gå oviss om jag direkt valde bort jobbet.
Jag tror också att man kan skaffa sig kunskap och träna sig i ledarbiten.
Men samtidigt vill jag självklart att mina lagkamrater är positiva till mitt jobb.
Ingen kan lära andra att spela fotboll om eleverna anser att man suger på att spela själv och det är väl det jag är lite rädd för, att man inte duger.

Men kvällens föreläsning gav mig massa inspiration och massa tips och råd som jag kan ha nytta av både i mitt arbete och på min fritid. Ja i min personlighet helt enkelt för det är sin egen attityd man kan förändra och ingen annans.
Jag tänker därför börja med att faktiskt se mina bra saker jag gör. Jag tänker lägga mer vikt på dem men samtidigt lära mig av mina misstag. Som Mia sa "misstag ska man göra men man ska göra nya hela tiden så man inte gör samma sak jämt, då lär man sig av dem"

Vi fick även en uppgift av Mia, hon ville att vi skulle göra en seger av minst fem bra saker varje dag. Det är det hjärnan kommer minnas när vi lägger oss.
Så ja jag tänker göra high five med mig själv i spegeln så ofta jag bara kan från och med ikväll.

Nu är jag hemkommen från en helg på Hennickehammars Herrgård i Filipstad där Contryside hotells ordnat en träningsweekend i samarbete med Girls Wellness Academy som drivs av Emma Igelström och Marie Spetz som också var coacher denna helg.

Jag och min barndomsvän Anna-Lena har med en skräckblandad förtjusning längtat efter detta sedan i Juni och nu var det dags.
Jag vet inte hur jag kortfattat ska beskriva denna upplevelse så att jag gör den rättvis men jag gör ett försök.

I Lördags morse lämnade jag och Anna-Lena Gustav Frödings Hotell i Karlstad där vi hade mellanlandat Fredag till Lördag.
Vi var minst sagt nervösa och frågade oss vad vi hade gett oss in i?! Hade vi vad som krävdes eller skulle alla andra vara värsta atleterna?
Hur som helst fanns inget återvändo så det var bara att ge sig av och möta vad vi nu skulle komma till.

Väl framme så startade dagen med en introduktion och redan där kunde man känna att magen lugnade sig en aning för det var ett härligt gäng och coacherna verkade ju också mänskliga :-)
De förklarade klart och tydligt att vi var där helt efter vår egen förmåga.
"Våga utmana er själva men lyssna på era kroppar" var ord som jag lät ta med mig resten av helgen.
Det var ju därför jag var där, jag hade utmanat mig själv. Men nu i efterhand vill jag nog hellre se det som en belöning.
Miljön, gemenskapen, maten, träningspassen och ja till och med vädret var perfekt och helt över min förväntan så ja belöning är helt klart ett korrekt ord för denna upplevelse.
Det kändes som gruppen och coacherna var några som jag brukar träna med varje vecka, inte alls krystat och konstigt så som det ofta blir i nya grupper.
Jag skulle lätt kunna åka dit ensam utan att för den delen känna mig ensam en enda sekund. Det är snarare så att man saknar gänget nu när man kommit hem.

Jag gissar dock att mina facebookvänner inte kommer sakna mitt ständiga tjat om denna helg och ingen har nog missat att den har varit men det är ju det som är tjusningen med fejjan, att vi alla är olika med olika intressen så det blir en varierande "läsning" när man kikar runt bland vännerna.
Det var ju dessutom via facebook som jag hittade Girls Wellness Academy och denna fantastiska helg.
Ibland blir det ju bara helt rätt!!!!

Hennickehammars Herrgård i Filipstad

Vårt rum

Utsikt från rummet

Jag med coacherna Emma Igelström och Marie Spetz

Den generösa goodiebagen med saker från bla Newbody, Topp Hälsa Magazine, Karitraa och GWA

Det härliga gänget och den fantastiska miljön

Vi är på gång och redo för ett härligt pass

God mat

SPA