Idag tog jag mig i kragen och gav mig ut på en joggingrunda. Jag har gett mig sjutton på att jag ska klara 5 km på under 30 min.
Jag kan ju inte lyckas med alla utmaningar och nådde inte hela vägen idag, det blev 30,14 min så det är nära iallafall.
När jag kom hem bestämde jag mig för att ge mig själv och min kropp en belöning med ett varmt bad, levande ljus, mindfulnessövning Andrum och avsluta med bodyscrub och ansiktsmask.
Att ge sig själv och sin kropp Andrum - en stund för att bara sitta, andas och låta hjärnan koppla av är väl det minsta man kan göra. Ändå gör vi det så sällan, kanske för att vi tror att vi inte behöver det eller för att vi tycker att det är slöseri med tid.
Det finns väl viktigare saker att göra?!
Så tänkte iallafall jag förr men nu har jag insett hur mycket de där stunderna gör, inte bara psykiskt utan även fysiskt. Mina leder är mer avkopplade, hela min kropp känns avspänd efter bara en liten stund.
I början var det dock något ansträngande att sitta så där, tänk att det kan vara ansträngande att bara sitta och andas.
Hur jobbigt kan det vara att koppla av?!
Jobbigare än man tror.... iallafall när rastlösheten börjar komma och när tankarna börjar fara iväg.
Efter månader med träning börjar jag iallafall få kläm på det och jag känner bara lugn efteråt.

Ikväll satte jag mig med en kopp te, Green Tea där det står "a moment to balance" på förpackningen. Ja det känns bra, lite balans i kroppen tänkte jag och satte mig framför TVn. Satte muggen mot munnen och slurpade i mig en klunk Te.
Genast fick jag ett leende på läpparna för där stod Brolle och Nanne Grönvall, som om de klev rakt in i mitt vardagsrum och drog igång med Rock n Roll bara för mig.
Dessa två härliga människor, charmiga så man nästan blir generad.
Ja jäklar här var det verkligen "a moment to balance".
Kändes som en klyschig reklamfilm - Andrum och Rock n Roll - A moment to balance, drick Green Tea Orient

Ingen vill väl påstå att vädret hittills har gett någon försmak av sommaren men idag har det varit riktigt fint väder och när jag var ute förrut så såg jag hur mycket allt har slagit ut, fort har det gått. Äppleträdet är i full blom och likaså syrenbuskarna, det är så vackert.
Att se lilla Tristan gå omkring i trädgården och leka är också vackert. Jag är så oerhört tacksam att vi fått denna möjligheten.
Att vi tillslut lyckades. Ibland glömmer jag bort hur det var att kämpa, ibland glömmer jag till och med bort att vara tacksam.
Men idag när allt det vackra fick lyckokänslorna att komma fram lite extra så tänkte jag tillbaka ett par år.
Det måste ju ändå ha varit lika vackert med alla blommor då som nu?
Kanske såg jag inte det, kanske tog det mörka och tråkiga över det som var ljust och fint. Kanske ville jag inte se eller kunde inte, skuggorna skymde allt det där.

Men idag ser jag, idag njuter jag, idag är allting annorlunda.
Jag vill alltid känna så här, vill slippa alla skuggor som skymmer det som är vackert.
Men kanske behöver vi då och då de där skuggorna, annars kanske vi inte njuter av det vackra. Vi kanske börjar ta det förgivet och slutar uppskatta det.
Som min för mig högt uppskattade gamla judotränare och vän Tommy Widekärr sa när han höll tal på nationaldagen då han funderade över varför vi firar den så dåligt.
"Vi kanske har det för bra för att uppskatta vårt land"

Ja jag tror att om vi aldrig behövde oroa oss, aldrig mötte motgångar eller behövde kämpa för någonting då skulle vi nog sluta att vara tacksamma, vi skulle sluta vara glada och vi skulle nog även sluta drömma.
För om vi aldrig möter motvind så kommer vi ju aldrig uppskatta medvind eller hur.

Ibland får jag frågan "vart sjutton får du all energi ifrån" och ibland undrar jag det själv för ibland har jag hur mycket energi som helst för att sedan nästan gå i ide ett tag.
Jag har därför lärt mig att använda mig av energin när jag har den och ta vara på den. Jag vet inte hur länge den finns eller hur lång tid det kommer ta att få ihop ny energi. Men på senare tid har jag lärt mig vart jag kan hitta den och hur jag kan lagra den, som en powebank. Jag tror iallafall att jag har lärt mig för än har inte energin tagit helt slut. Min största energikälla är förvisso stundvis även väldigt energikrävande men det är mitt lilla enegiknippe till son, ja hela min familj är energigivande men Tristan är i den åldern nu då det händer massor och glädjen han sprider laddar mina batterier dubbelt upp. Som jag skrev så kräver han endel av den energin också.

Men jag har på någotvis, jag tror faktiskt både av Yogan och genom mindfulness, funnit ett sätt att stressa ner och på så vis ladda på ny energi och samtidigt lägga mig på sparläge när det behövs och jag kan göra det vid rätt tillfällen.
Att ge mig själv små utmaningar är också ett sätt att hålla lågan brinnande så den inte släcks lika fort för det tar energi att tända den igen. Som att hålla på att trycka av och på en ljusknapp hela tiden, till slut går lampan sönder.
Att mina utmaningar gått så bra har ju givetvis gett mig massor av bonusenergi, jag genomförde strandjoggen igår (6 Juni) och med en tid som var 5,30 min snabbare en vårruset. Fortfarande inget högt tempo men det ökar iallafall.
På Onsdag kommer den sista utmaningen innan semestern, då bär det iväg till Trollhättan för Active Sommarpass, cirkelträning utomhus med ca 300 pers.

Mitt mål på viktväktarna har jag också precis nått så nu har jag gått ner totalt 36 kilo på lite mer än 1 år. De första 14 kilona var ju gravid kilon så de gick rätt snabbt. Jag skrev in mig på viktväktarna efter jag gått ner de 14 gravidkilona så 22 kilo har jag tagit med hjälp av dem sedan 1 Juni 2014. Kändes oerhört skönt att få den sista stjärnan. Men den stora utmaningen jag har framför mig nu är att hålla detta. Det är en långsiktig utmaning men jag måste bara klara det. Det handlar ju om att fortsätta leva i den livsstil jag har levt nu under 1 år och jag har nog aldrig mått så här bra så det borde gå.

Ja vart får jag energin ifrån?
Jag hittar min energi i de ljusa små ögonblicken i vardagen. Det finns laddstationer lite överallt men det gäller bara att hitta dem. Var och en måste hitta sina egna depåer och oftast finns de närmre och mer lättillgängliga än vad man tror.

Jag hamnade på plats 91 av 183

Min största energigivare men kräver även massor av energi