Idag tog jag sista dosen med nässpray och ägglossningssprutan togs kl 21:00. Andra försöket med hormoner är avklarad och på onsdag hoppas jag att de får ut många fina ägg, fina ägg som blir befruktade och delar sig som de ska. Så att vi kan få återinföra ett embryo på Fredag. Jag hoppas även att det blir embryon till frysen så vi har i reserv.
Frysförsöken innebär nämligen bonusförsök och sist försök var just ett sådant. Enkelt och smidigt utan hormoner. Nu gör vi det andra färskförsöket vilket innebär att vi bara har ett försök med hormoner kvar.
Därefter är resan över, så har vi bestämt. Vi gör våra tre fulla IVF-försök och blir det inget då så får vi anse oss besegrade. Då får vi ge upp.
Så att det blir frysta embryon känns oerhört viktigt, de ger oss fler chanser.

För hur mycket man än ska leva på hoppet och tron så kommer jag ha svårt att glädjas över ett plus, glad blir man givetvis för det innebär ju iallafall att man blivit gravid. Men jag har upplevt dessa plus två gånger nu och även besvikelsen när det inte stannar.
Jag kommer inte våga glädjas fullt ut förrän den dagen då jag har ett levande barn i mina armar.
Det är lång tid att hoppas och att våga tro. Det är en lång oro att utstå.

Men jag får ta ett steg i taget, först ska vi få ut ägg och därefter gå vidare på steg två för att sedan ta steg tre osv... Sakta men hellre det än att ta ut något i förskott.
Här kommer inga barn med storken, det är bara i sagorna sådant sker.