Efter alla inlägg och artiklar om den treårige syriske flyktingpojken Aylans död så kan man ju inte undgå att fundera lite över hur olika våra liv är.
Att krig och hemskheter finns är ju ingen nyhet och vi är alla väl medvetna om det.
Alla tragiska händelser är lika jävliga oavsett vad det handlar om och man kan inte rädda världen från dem hur mycket man än vill.
Jag tror ingen vill att folk lider varesig i krig, fattigdom eller sjukdom.
Men vad vi alla kan göra är att kosta på oss att vara tacksamma för det vi har och för att vi får vara friska, vi som är det.

Vi kan ta oss en stund och fundera på vad vi har och hur vi lever.
Sätta värde på de bra sakerna i våra liv och ta vara på dem istället för att ta det för givet.
Jag är tacksam för min familj, för att vi är friska, har tak över huvudet och mat på bordet.
Jag är tacksam för att jag har ett jobb så jag har möjligheten att ge min familj denna trygghet. Jag är tacksam för att mitt största bekymmer just nu är våra TVÅ bilar som krånglar. Det är ett ganska litet problem fast ändå irriterande då vi behöver bilarna för att komma till våra jobb i tid.
Att saker och ting kunde vara värre är förvisso en jäkligt tröttsam kommentar när man tycker att man sitter i skiten men i mitt fall känns det som att saker och ting kunde varit jävligt mycket värre och jag hoppas att jag slipper få veta hur mycket värre det kan bli.
Jag vill fortsätta att bara få vara tacksam och jag vill inte behöva vara den som får reda på hur hårt livet faktiskt kan vara när det är riktigt jäkla svårt.
Jag har självklart precis som alla andra haft dåliga stunder och jag har känt på sorg och tråkigheter vilket jag förmodligen kommer göra fler gånger i livet men just nu vill jag bara få vara tacksam.

 

Per

5 september 2015 21:50

Det är så sant Rose-Marie. Vi ska verkligen vara tacksamma för det vi har. Och vi måste sluta få andra i vår närhet att må dåligt över någon annas olycka av sånt vi inte kan påverka.Eller hata för att någon har en annan åsikt. Jag mår illa över hur debatten låter just nu. Kram på er.

http://https://pergyllingberg.wordpress.com

Rose-Marie

6 september 2015 08:38

Huvudsaken är att var och en gör det de känner att de kan och vill göra för att hjälpa sina medmänniskor.
Ingen kan göra allt men alla kan göra något och sedan får man ju prioritera de sakerna man själv brinner för.
Ofta vill man mer än man förmår men jag tror att de flesta någon gång hjälper sina medmänniskor på ett eller annat sätt.
Att visa tacksamhet hjälper iofs ingen men för mig är det en viktig sak, att man faktiskt tar vara på det man har.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag fick en kommentar till mitt tidigare blogginlägg, "jakten på pusselbitar" ,som handlade om att jag blev inspirerad och motivierad av tränarutbildningen jag då hade deltagit i.Jag vet dock inte om den som skrev kommentaren har förstått inlägget ri...

Jag älskar att bli inspirerad och att hitta motivationen att hela tiden försöka göra saker ännu bättre. Känslan när den där lågan tänds om och om igen även när den bara ligger och pyr så där lagom för att inte slockna..... Kanske känns det till och m...

I slutet på 80-talet och början av 90-talet så var vi ett härligt gäng ungdomar i Färgelanda Judoklubb och Tommy Widekärr som håller sig kvar än idag var vår coach.Han var alltid med oss och tog oss runt överallt i Sverige, vi åkte på tävlingar och l...

Min tanke när jag började med Judon igen (2016) var att bara träna för att det var skoj och att jag skulle träna när lusten föll på.Ja det säger ju sig själv att "när lusten faller på" inte är en bra plan. Det är väl rätt sällan som man egentligen ha...

Det har nog inte undgått många att en 20-årig kille med down syndrome blivit skjuten av poliser då han hade tagit med sitt leksaksgevär och gett sig iväg hemifrån i tidig otta. En kille som hade en vuxen kropp men ett barns sinne, en kille som förm...