Ända sedan semestern har jag haft svårt att komma igång riktigt vad gäller kost och träning. Träningshelgen med GWA (Girls Wellness Academy) skulle bli en spark i arslet för att komma igång igen eller rättare sagt komma vidare. Jag var verkligen supertaggad efter den helgen men så blev jag sjuk samma vecka som jag kommit hem därifrån. Det blev ingen träning alls och heller ingen bra kosthållning under en veckas tid.
Men denna veckan skulle jag komma igång och det började ganska bra med två yogapass, en joggingtur och så skulle jag på judofys idag (cirkelträning) men vaknade med ont i halsen.
Roger och Tristan har varit sjuka under veckan och nu har det kommit tillbaka till mig IGEN!
Det känns ju hopplöst och jag är verkligen helt kass på att sköta maten när jag tränar dåligt, det borde ju nästan vara bättre att jag gjorde tvärtom isåfall.

Men så har jag sådan tur att jag har massor av inspirerande vänner på facebook som lägger ut träningsbilder och hälsosam mat på sina loggar, ingen nämnd ingen glömd. Sådant går jag igång på, jag blir superinspirerad. Idag låg jag och tyckte synd om mig själv och avundades alla duktiga på fejjan. Men så började jag titta på mina bilder under året som varit. Från min första kroppsbild innan viktnedgången till min sista nu efter jag gått ner. De där bilderna ger verkligen pepp, jag inser hur bra det gått och att jag faktiskt kan bara jag lägger manken till. Jag kan och jag vill men så har jag en dålig sida hos mig som hela tiden försöker övertala mig att hellre sitta hemma i soffan och äta godis. Den sidan är verkligen nöjd när jag blir sjuk och hamnar i ett otroligt bra förhandlingsläge, den sidan vinner rätt ofta nu för tiden. Den höll på att göra det även idag om inte det vore för mina bilder och för alla mina peppande facebookvänner. De plockar fram den bättre sidan hos mig, den sidan som spöar skiten ur den dåliga om den bara får möjlighet att komma fram. Istället för att sitta i soffan och äta godis under en filt så gjorde jag en spenatsoppa, blandade i 2 msk av alpnaerings löksoppa och det blev såååå gott. Perfekt lunch, även om jag inte hade några ägg hemma vilket jag helst velat ha i. Sedan gav jag mig ut på en långpromenad med Tristan i vagnen. Lite frisk luft dör man ju inte av och det är dessutom ett perfekt tillfälle att använda sig av någon mindfulnessövning så man får rensat hjärnan lite också. Det ger också massa inspiration och motivation. Man peppar sig själv på något vis.

Ja min bra sida den kan jag nästan kalla Johan Falk för den låter ungefär som honom "Va faaan..... du.... skärp dig.... kom igen nu! Du veeet att det är mycket trevligare att sitta i soffan efter ett motionspass, en dusch, tända lite ljus, dricka te och äta fruktsallad samtidigt som du med ett gott samvete kan läsa om din duktiga vänner på fejjan och själv känna dig nöjd. Eller huuur?!

Den sidan får mig att vilja resa mig efter varje fall och den sidan lockas fram av alla er som peppar och inspirerar mig, tack!

Bilden som jag peppar mig själv med

Dagens lunch spenat- och löksoppa

Vi ska ta oss uppåt, upp för backen, nästa gång springer vi upp!!!!

Alltså det här är ju bra mycket bättre än att glo på TV

 

luvcatz

11 oktober 2015 18:21

VIlket bra inlägg, har själv svårt att komma igång dels efter semestern o efter en tokförkylning som aldrig ville släppa. Nu blev jag peppad av ditt inlägg med fina bilder o allt :)

Starkt jobbat, ha en fin kväll!

http://luvcatz.bloggplatsen.se

Rose-Marie

11 oktober 2015 19:29

Härligt!
Hoppas du kommer igång du också

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag fick en kommentar till mitt tidigare blogginlägg, "jakten på pusselbitar" ,som handlade om att jag blev inspirerad och motivierad av tränarutbildningen jag då hade deltagit i.Jag vet dock inte om den som skrev kommentaren har förstått inlägget ri...

Jag älskar att bli inspirerad och att hitta motivationen att hela tiden försöka göra saker ännu bättre. Känslan när den där lågan tänds om och om igen även när den bara ligger och pyr så där lagom för att inte slockna..... Kanske känns det till och m...

I slutet på 80-talet och början av 90-talet så var vi ett härligt gäng ungdomar i Färgelanda Judoklubb och Tommy Widekärr som håller sig kvar än idag var vår coach.Han var alltid med oss och tog oss runt överallt i Sverige, vi åkte på tävlingar och l...

Min tanke när jag började med Judon igen (2016) var att bara träna för att det var skoj och att jag skulle träna när lusten föll på.Ja det säger ju sig själv att "när lusten faller på" inte är en bra plan. Det är väl rätt sällan som man egentligen ha...

Det har nog inte undgått många att en 20-årig kille med down syndrome blivit skjuten av poliser då han hade tagit med sitt leksaksgevär och gett sig iväg hemifrån i tidig otta. En kille som hade en vuxen kropp men ett barns sinne, en kille som förm...