Förra veckan hände en sak som fick mig att fundera lite extra på det här med att säga förlåt. Det hade blivit lite fel mellan André och en klasskompis som gjorde att klasskompisen blivit väldigt ledsen. Jag tror nog inte att det var medvetet från Andrés sida utan han trodde att det hela var på skoj och blev därför väldigt ångerfull då han fick veta att han faktiskt sårat sin vän.
Det är en fin egenskap han har, han känner ånger och blir ledsen för vad han gjort.
Det bästa av allt är ändå att han står för det och att han vill ta ansvar för sina handlingar.
Han är väldigt mån om att få klara upp sakerna och att be om ursäkt.
Denna gången pratade han om det hela kvällen och ville vara säker på att klasskompisen kom till skolan dagen därpå för att de skulle kunna reda ut det hela.
Jag är glad över att han är sådan MEN jag började ändå fundera på det där med förlåt.
Även om man verkligen menar det och verkligen ångrar sig så är ju skadan redan skedd. Hur många gånger kan man komma undan med förlåt?

Det svåra är inte att lära våra barn eller oss själva att säga förlåt, det svåra är att tänka efter före.
Det är ju precis som texten om pojken som spikar en spik i dörren för varje gång han sårar någon och sedan tar han bort en spik för varje förlåt. När alla spikar är borta finns ändå alla hål kvar i dörren.
Även om man säger förlåt så är skadan redan skedd. Det sätter sina spår.

Samtidigt som jag är stolt över att jag faktiskt lärt min son att känna ånger och vara mån om att reda ut konflikter så känner jag att jag brister i att få fram budskapet "att tänka efter före"
Jag tror inte jag är ensam om detta och det är inte bara barn som är dåliga på att tänka efter före, vi är många många vuxna som talar först och tänker sedan.
Våra ord och handlingar kan skada så mycket mer än vi tror och ibland hjälper inte ordet förlåt!