Jag kom på att jag inte skrivit något inlägg alls i år. Nej det har ju inte hunnit gått så många dagar in på 2014 ännu.
Det mesta i vardagen handlar om bebis just nu och det är kanske inte så konstigt då det är 43 dagar kvar till beräknad förlossning.
Idag har jag varit hos barnmorskan och allt verkade se bra ut, på eftermiddagen var vi på föräldraträff. Jag var osäker på om vi skulle delta först för med André var jag så oerhört rädd för att föda så när sådant kom upp på föräldraträffarna började jag gråta.
Egentligen är jag inte lugnare denna gång men det känns ändå som att jag tar det bättre nu. Man har liksom inte så mycket val.

Annars händer det inte så mycket, de flesta har återgått från ledighet till vardag och är tillbaka på sina jobb.
Själv satt jag nästan avundsjukt och läste folks statusuppdateringar på Facebook igår kväll trots att de flesta uttryckte sin jobbångest. Det kändes konstigt att inte dela denna känsla, jag började ju med havandeskapspenning idag.
Tanken på att jag inte ska återvända till jobbet och de gamla invanda rutinerna kändes overklig samtidigt som det är behövligt just nu. Jag tror nog att jag snabbt kommer in i denna vardag också och inser att min jobbångest kommer att infinna sig fortare än jag tror.
Jag är mycket väl medveten om att man ska ta vara på tiden man har hemma och att man ska passa på att njuta men just nu känns det så overkligt allting.

Tänk att snart ligger jag här och skriver om lillemans ankomst. Snart är den dagen här som vi väntat på i nästan tre år.
Snart.........