Imorse vaknade jag som jag oftast brukar göra vänd mot sovrumsfönstret, jag tittade ut mellan rullgardinen och fönsterkarmen och såg en blå himmel. Det är märkligt det där för det brukar vara blå himmel när jag tittar ut där på helgerna och när jag sedan kliver upp så visar det sig att det inte alls är så fint väder som jag trodde.

Denna morgonen var inget undantag men vi hade redan bestämt oss för att det skulle bli en skogspromenad så vi tänkte inte ändra på den planen. Det regnade ju iallafall inte och vi har ju varma kläder att ta på oss.

På facebook var det dock lite delade meningar om hurvida man ska vistas i skogen eller inte då det är älgjakt, jag har för mig att det är på egen risk men att man bör ha färgglada kläder eller reflexväst.

Jag tänkte verkligen inte ändra på planerna utan vi fick väl gå med livet som insats då helt enkelt.

Vi hade nämligen bestämt oss för att gå till Karolinerstugan och grilla, vi kunde ju dessutom sitta inne i stugan så vi var inte så väderberoende mer än på vägen dit.

Vi packade väskan med kaffe, kakor, korv och bröd, därefter gav vi oss iväg.

Starten för vandringen ligger i en ort som heter Järbo och det är ca 1,5 mil dit så det fick bli bil den biten.

Vid parkeringen finns det en stuga där soldaterna övernattade förr och därför kallas den för soldattorpet, den är precis som karolinerstugan öppen för allmänheten men då behöver man inte gå. Till karolinerstugan får man gå 5-6 km genom skogen och det var ju vandringen vi ville ha.

Soldattorpet

Nu kunde våran vandring börja och det blev åt helt fel håll och det tog en liten stund innan jag kom på det. Det var trots allt 18 år sedan jag gick här senast så det är ju inte så lätt att minnas. Vi vände om och hamnade rätt. Den rätta vägen var ju till och med uppmärkt med "Karl X11 väg" och började med en grusväg på ca 1 km innan man skulle svänga in i skogen. Det var då jag fick syn på 2 jägare och kände att vi nog bör vända om iallafall. De kanske tyckte att vi var totalt knäppa som skulle in i skogen under älgjakten. Nu hade de ju redan sett oss så jag gick fram och frågade om man kunde gå till karolinerstugan utan att bli skjuten.

- Ja vi har pass på andra sidan och så länge man inte ser ut som en älg är det ingen fara, de skrattade.

Tydligen såg vi inte ut som älgar utan det var bara att passera in i skogen.

Efter någon kilometer såg vi spår av älg och risken för att jägarna skulle hålla till där älgen gått verkar ju minimal, så smart är nog skogens konung att han håller sig borta från fienden. Jag kände mig därför trygg vad gällde den biten men lite nervös över vad vi skulle göra om vi plötsligt dök på en älg.

Vi gick vidare utan att varken se älg eller jägare, vi bara njöt av naturen och tystnaden. Snart skulle vi sitta i stugan och drícka kaffe, titta in i elden och grilla korv...... JÄKLAR...... jag hade glömt tändstickor!!!

Som gammal rökare är jag ju van vid att alltid ha eld i fickan men jag har ju slutat röka. Att vända om var inte ens att tänka på utan vi fick hoppas att någon glömt eller lämnat kvar tändstickor någon gång.

Vi fortsatte gå, plötsligt hörde vi ljud, det kom närmre och det kom mot oss. Vi såg ett gäng ungdomar, de måste varit ca 10-15 st och de hade en vuxen med sig. Vilken tur för då kunde jag fråga om han hade tändstickor, de måste ju varit i karolinerstugan. Ja visst hade han tändstickor och vi fick en ask av honom. Vi nöjt, vandrade vidare och på hela vägen fram till stugan mötte vi nog totalt 40 ungdomar och ett 10-tal vuxna i omgångar. Vid ett möte frågade en av ungdomarna oss om vi verkligen gick där frivilligt?! Jag tänkte på hur underbart det var att vara ute i naturen och svarade ja med ett leende, följt av frågan:

- Gör inte ni det?

- Näääää.... vi är här på konfirmationsträff

- ja men det är ju frivilligt sa jag och hade fortfarande kvar mitt fåniga leende.

Minns jag tillbaka så vet jag inte om jag själv konfirmerade mig för att jag faktiskt ville eller om det var för sakens skull och ja presenterna kanske. Men jag har nog däremot aldrig undrat hur folk kunde gå runt i skogen frivilligt, jag har alltid älskat skogen och naturen. Jag var mycket ute och lekte i skogen hemma hos mormor och morfar i Norge och jag älskade att sitta på klipporna och titta ut på havet när vi var i sommarstugan. Jag har alltid varit ute i naturen frivilligt och kan inte förstå hur någon kan ha något emot detta.

Efter en bit vandring till så kom vi tillslut fram till målet, det var till och med vackrare än vad jag minns.

Men nej, det var fullt med fyrhjulingar där och massa folk, kanske tillhörde de konfirmanderna vi mötte tidigare och var på väg därifrån. Jag hörde hur de pratade norska så min tanke var fel. Däremot var de faktiskt på väg därifrån så det var bara för oss att kliva in i stugan och bara njuta. Det var ju det vi kom dit för, att bli ett med naturen.

Att bli skjuten av någon jägare var nog det minsta vi behövde oroa oss för, det enda som möjligtvis skulle kunna hända var nog att min kropp skulle bli så chockad av vandringen så att den skulle reagera med att ge mig en hjärtinfarkt eller något men inte ens det hände. Jag tror däremot att mitt hjärta och mina leder njöt lika mycket som mitt sinne. This is life tänkte jag för mig själv då jag tittade ut över sjön.

Ja då var det Fredag IGEN, ändå tycker man att helgen är så avlägsen när det är Måndag.
Jag vet inte om jag är med där på dagarna emellan måndag och fredag, de dagarna finns liksom inte känns det som.

Nåväl det är iallafall dags att avnjuta ännu en helg och meningen verkar ju vara att man ska vara lite extra mysig såhär en Fredagskväll, vad är det för mysigt med att vara halvdöd undrar jag då?
Nog för att man kan sova länge imorgon men det hjälper ju inte mot min trötthet idag. Jag kanske ska börja med Lördagsmys istället.
Lördag är ju den ultimata dagen att vara mysig, man sover länge, har tid att göra sig lite snyggare och man har tid att vara extra trevlig och glad.
Men visst är det såhär vi tänker?
Man ska orka att vara mysig, trevlig och snygg, man ska orka att ha tid för varandra. Precis som om man offrar sig liksom. Som om det skulle vara jobbigt. Det är ju fan hemskt!
Är det så livet tillsammans ska vara?
Är det så det är?

Jo jag älskar Roger och jag älskar min son och jag älskar livet jag lever men ibland får mina 2 hjärnceller för sig att analysera saker, de börjar liksom ifrågasätta det jag gör och hur jag tänker. Ja visst det lät lite skrytsamt eller hur ;)
Men jag tror faktiskt inte att våran familj är speciellt olik andra familjer, handen på hjärtat, är vi?
Jag tror att det är såhär vi är många av oss. Helgerna, semestern och ja alla lediga dagar är dagar då vi känner att nu jävlar ska vi ha mysigt i familjen, nu jäklar har vi tid för varandra och så blir det inte alls som man tänkt sig.
Kanske är det så att vi faktiskt trivs i vardagen, vi trivs med familjelivet då man kommer från jobbet, lagar mat, avslutar kvällen med ett par timmar i soffan för att sedan lägga sig tillsammans och tacka för dagen.
Den vardagliga, vanliga och kanske inte så spännande dag men man har delat den med den man älskar.
Plötsligt dyker det upp små annorlunda händelser som bryter mönstret och de stunderna är mer värda om de inte dyker upp så ofta.

Jag anser att man kan sätta värde på varandra lika mycket även om man inte sätter av varje ledig dag åt att hålla handen.
Om jag mot all förmodan (hemska tanke) skulle förlora min familj så är det vardagen jag skulle sakna mest av allt. Det som jag kanske idag inte sätter lika stort värde på.
Så skippa det där tvångsmässiga och påklistrade mystramset och mys av det lilla istället.
Stunden vid TV:n, stunden innan ni somnar, frukosten på lördag och söndag. Njut av de stunderna som ni faktiskt skulle sakna allra mest.
Det är inte fredagskvällarna när man är tvingad att vara trevlig och mysig, iallafall inte för mig.

Livet är inte bara Fredagskvällar och helger. Lev livet varje dag!

Jag skulle ha städat idag och betalt räkningar plus en hel del andra saker. Träna borde jag också göra och vila lite eftersom jag har sovit så dåligt nu i en veckas tid.
Jag har vaknat flera gånger på natten av div märkliga drömmar, drömmar som jag inte minns men ändå gjort att jag känt mig nedstämd då jag vaknat.
Ja just det så hade André klipptid idag också så allt det andra skulle jag ju gjort efter han klippt sig.
André klippte sig iallafall och sedan åt vi men efter det blev det inte mycket mer gjort.

Jag fick hjärnsläpp och var på väg ut för att röka efter maten, hade glömt att jag inte röker längre men kom på det när jag skulle ta på mig tofflorna.
Jag kände mig plötsligt yr i huvudet och satte mig i soffan för att vila mig, den där yrseln har jag haft några dagar men det känns som någon form av trötthet.
När jag satt i soffan började jag frysa och satte därför på våran värmekamin, en "låtsas öppenspis". Den både värmer och skapar stämning i rummet.
Jag satt där i soffan under en filt och bara kopplade bort allt annat.
På TV:n var det något program om en prostituerad, hemlös knarkarbrud, ja det var så de presenterade henne eller hon presenterade sig så själv, 23 åriga Linnea.
Hon skulle få en ny chans i livet och vara med och bygga sitt eget hem, ett rum i en lada.
Att se hur hon levt sedan hon var 13-14 år fick mig att få lite ångest.
Jag gnäller för att jag inte orkar städa, laga mat, betala räkningar och träna.
Jag gnäller samtidigt över att mitt hem är stökigt och att jg är tjock.
Jag kan göra något åt min situation och det är egentligen ganska lätt.
Jag behöver egentligen inte anstränga mig så värst mycket.
Jag har ett hem, jag har råd med mat och räkningar och jag har en frisk kropp som kan träna. Jag har allt som Linnea förmodligen drömmer om.
Hon var glad att få sova i en säng och att hon äntligen sov en hel natt, jag gnäller för att kudden är knölig och att klockan ringer på morgonen för att jag måste gå till jobbet.

Ja där satt jag under min filt, i min skinnsoffa, i mitt vardagsrum, i mitt hus och tittade på den relativt nya platt TV:n medans den mysiga värmekaminen gjorde stämningen ännu mer avkopplande och tittade på denna tjejens kämpande.
Samtidigt som jag kände mig oerhört tacksam och välmående så kände jag en viss ångest, va fan gnäller jag för.
Hur mycket behöver jag egentligen anstränga mig för att göra mina sysslor och även försöka ta tag i vikten? Hur ansträngande skulle det egentligen behöva vara?
Allvarligt, jag sätter mig hellre och myser i soffan och tittar på en stackars tjej som verkligen har rätten att gnälla över hur tufft livet är.
Jag kan då verkligen inte gnälla på att tiden inte räcker till, nej jag är helt enkelt rent ut sagt: LAT OCH BEKVÄM

"Januari börjar året, februari kommer näst"......
Att alla månader har sin charm kan ju kanske diskuteras men var årstid har det iallafall. Det håller vi nog med om de flesta av oss.
Jag har dock fått för mig att hösten är den tid folk gillar minst.
Själv njuter jag bara, jag får mer energi än någonsin, jag är förvisso lika morgontrött och gillar inte mörka, regniga och kalla dagar. Nej det är kvällarna jag njuter av.
Det är som att vara på SPA, jag tänder massor av levande ljus, sätter mig under en filt i soffan och tar mig gärna en kopp Te. Ja jag kan t.o.m få för mig att läsa en bok.
När jag sitter där så tittar jag ibland ut genom fönstret, det är mörkt och trist ute men ändå vackert med allt ljus från grannarnas hus, det utstrålar värme och tillviss del kärlek och liv.
I husen bor andra familjer och de myser förmodligen på sitt sätt, man tänker sällan på att det finns andra hus runt om oss. Men i höstmörkret lyser de upp, de syns och får liv.
Många har liksom jag lite utebelysningar som hjälper till att sprida än mer myskänsla, de hjälper till att sprida mer stämning och tala om att här bor någon.

Ja man måste väl ändå hålla med om att hösten är tiden för mys.
Hösten är den perfekta årstiden för hemma SPA och lata kvällar.
För mig är hösten en tid då jag bara njuter, samtidigt som jag ändå längtar lite tillbaka till sommaren men även lite framåt mot julen.
Men nu är vi mitt emellan 2 hektiska årstider så låt oss bara återhämta oss från sommaren och semestern och ladda upp inför vintern och julen.
Tänd ljus, sprid värme, läs en bok, umgås med familjen och bara njut av att det faktiskt är tillåtet.

Jag fattar inte att ett beroende sätter sig så hårt i en, det biter sig liksom fast i en och växer sig fast.

Och jag kan heller inte låta bli att förundras hur lättlurad man egentligen är som låter detta styra över en.

Ja det är min första dag utan cigaretter och hade jag kunnat stanna världen en stund, ja det krävs bara ca 3 minuter så hade jag tagit en cigarett nu med en gång. Hade jag fått alla andra runt om mig att somna och inte komma på mig så hade jag nog inte tvekat ett dugg.

Så jävla dum är man för vem lurar man om inte sig själv, ingen annan bryr sig ju om jag röker eller inte, ja inte så mycket att jag inte kan få bestämma själv iallafall.

Det var av denna anledningen som jag visste att jag måste berätta för alla jag kan tänkas möta, gärna dem jag inte känner också för då kan jag inte lura mig själv. Jag är nämligen för stolt för att ta en cigg om någon som vet ser mig och jag kan inte heller ljuga så bra att jag skulle kunna säga att jag inte rökt om någon frågde och jag faktiskt hade rökt. Jag skulle inte kunna vara stolt över mig själv då.

Jag är också en sådan tävlingsmänniska att jag ser det lite som en förlust om jag sagt till folk att jag ska sluta och inte klarar det, därför vill jag att alla ska veta.

Det är helt och hållet för att jag inte litar såpass på mig själv, jag skulle med andra ord kunna lura mig själv och "tjuvröka" om inga visste att jag försökte sluta.

Det bästa är om någon eller några slutar samtidigt för då har jag min utmaning, jag kan inte vara sämre än någon annan men jag är ändå ödmjuk om andra inte klarar det för jag vet hur svårt det är och jag vet hur misslyckad man känner sig när det inte blir som man tänkt.

Jag försöker medvetet vara kaxig nu för då blir det ett jobbigare fall om jag inte lyckas, detta innebär att jag faktiskt måste. Jag tror att omvändpsykologi funkar väldigt bra på mig, du får inte sluta röka, du kan nog inte ens.

Där kommer 3-års trotsen in igen, den är bra ibland trots allt   

På jobbet idag gick det faktiskt ganska bra men jag hade rätt mycket att göra så jag hann inte tänka så mycket på röksuget. Jag hade gjort morotstavar som jag la i ett cigarettetui och vid varje tillfälle som jag vanligtvis brukar ta en cigarett så tog jag en mortotstav istället. 1 gång tog jag min nödlösning vilket var en nikotin sugtablett och jag kan säga att jag fattar varför den hjälper, det smakade som om jag sög på en gammal fimp    och jag tror det tog max 3 minuter så hade jag spottat ut den, man skulle låta den smälta i munnen i 10 minuter men nä det gick inte.

Jag var heller inte röksugen efteråt så jag antar att den funkade till en viss del ändå.

När jag kom hem blev det värre, André tjatade om vad vi skulle äta, sen kom 2 katter och skrek efter mat och så hade jag lite post att läsa igenom och annat att göra. Det sista jag orkade tänka på var mat.

Jag ville så gärna ha en cigarett, det var det enda jag tänkte på just då och det gjorde mig tokig.

Ska jag inte kunna bestämma själv om jag ska vara rökare eller inte, ska verkligen de där cigaretterna och de som tjänar pengar på mitt beroende vinna över mig?!

Nej verkligen inte!!!!

Jag tog en timeout och gick in i sovrummet och började facebooka lite, rätt bra fakriskt att i det läget läsa vännernas uppmuntrande ord och hejarop, det får en mer motiverad och ger en mer jävlar anamma.

Det hjälper faktiskt!

När jag lugnat ned mig tyckte jag så synd om mig själv att jag gick fram och köpte mig en blomma som jag såg igår, jag köpte även ett kort till där jag skrev: JAG ÄR DUKTIG!

Det har BARA gått en dag och jag har redan belönat mig själv, det känns ju kanske inte så märkvärdigt att hålla sig borta från cigaretterna 1 dag men jag tyckte jag var värd den blomman och dessutom kostade den som ett paket cigaretter vilket jag numera hoppas att jag slipper köpa, aldrig någonsin igen.......

Men jag vågar inte ropa hej förrän jag kommit över bäcken, det som driver mig just nu är tanken att jag måste och att jag är så jäkla envis när folk vet att jag måste sluta.

Detta är bara början......................

Är det någon som känner att ni vill sluta röka eller snusa eller något annat så tycker jag det vore skit kul att följa varandra, peppa och stötta varandra. Det är bara att ta kontakt med mig så tar vi det över mail, telefon eller facebook, EN FÖR ALLA, ALLA FÖR EN! 

Jag rökte Level men nu "röker" jag Lev Väl   

Tyckte synd om mig själv idag och köpte en blomma till mig själv

Det har varit en ljuvlig sensommardag idag, jag vet nästan inte ens om jag kan kalla den sensommardag för det har nog varit mer sommar idag än på hela sommaren.

Jag har verkligen sugit år mig av solen både på jobbet och nu i eftermiddag, på jobbet jobbade jag ute nästan hela dagen och när jag åkte hem var min enda tanke att jag skulle dra med mig familjen till havet.

NU SKA JAG TA MITT FÖRSTA DOPP FÖR I ÅR, det var mitt enda mål.

André skulle ha sin kompis Eric här så det var ju perfekt att ta med även honom för att njuta av denna härliga dag och så blev det.

Klockan 17:30 hade jag lagt ut filten och bytt ut arbetskläder mot bikini, jag doppade ena foten i det blanka havsvattnet och oj det kändes kallt men mitt mål var att ta det första doppet, jag skulle i helt enkelt.

Jag tittade lite på grabbarna som redan var långt ute, det var onekligen långgrunt för de hade bara vatten upp till knäna trots att de var långt borta från mig. Jag insåg att jag skulle få pina mig en stund för att komma såpass långt ut att jag kunde slänga mig i vattnet men tillslut var jag i och ja lika snabbt upp kan jag säga.

Men jag gjorde det, jag tog mitt första dopp för i år och det blev efter semestern, den 15 Augusti.

Kan inte minnas att årets första dopp någonsin inträffat så här sent.

Efter detta så plockade jag fram mitt medhavda kaffe och nyinköpta bullar, här ska minsann njutas som om det vore sista gången och vem vet, det kanske det var, ja iallafall för i år.

Jag satt och tittade på grabbarna som lekte långt där ute och på min sambo Roger som vadade omkring liksom jag tidigare hade gjort. Han kom i tillslut han också och gick därefter omkring för att leta sjöstjärnor, ja han hade nog lika roligt som smågrabbarna och är ju inte så van vid havet eftersom han är uppifrån Jämtland.

Första gången han fiskade krabbor var 2009, den första sommaren han var här nere hos mig och André och det var André som fick lära honom.

- Man måste ha tålamod sa André som inte direkt är född med det bästa tålamodet själv.

Roger hittade iallafall en sjöstjärna och klockan närmade sig 19:00 så det var dags att börja packa ihop och dra sig hemåt. Det kändes lite trist att behöva avsluta njutningen, tänk om jag inte kommer kunna ligga så här mer i år, tänk om dagens känsla då solen värmde min rygg och havet låg helt stilla var den sista för i år.

Tänk om det är ett helt år kvar tills jag får uppleva detta nästa gång, jag packade ihop, vände mig om och tittade ut mot havet en gång till. Såg båtarna och måsarna, klipporna och stranden och människorna som fortfarande låg kvar för att suga åt sig av de allra sista strålarna från dagens sol.

Vi for hem och det dröjde inte länge förrän solen hade gått ned och värmen hade övergått till kyla, denna underbara dag var över.

Jag hoppas dock att detta bara var början på en härlig sensommar, jag hoppas att jag återigen kommer få uppleva några sådana här dagar innan hösten tar över....

för ännu finns det tid för njutning, ännu finns orken att ta vara på de vackra dagarna efter jobbet.

Saker som att städa, sitta i soffan och allt annat kan jag göra sedan, när höstens mörker inbjuder till att vara inomhus.

Ja nu är det defenitivt, semestern är över och jag har redan gjort 2 arbetsdagar. Jag kände mig väldigt ovillig att gå upp i Måndags morse men när jag väl släpat mig ut till bilen så piggnade jag till.
Det där steget var ju trots allt inte så farligt och den tidiga morgonen var faktiskt en riktig mysig syn.
Jag har sovit till minst 10 nästan varje dag på semestern, jag har gått miste om dessa härliga morgontimmar, för visst är det vackert på morgonen.

När jag väl kom till jobbet så kändes det inte alls så där vemodigt som jag hade förväntat mig. Jag möttes av härliga arbetskompisar som faktiskt verkade glada över att se mig igen och det kändes kul att träffa dem också.
Det är människor som man träffar nästan varje dag hela året och har gjort det i flera år så visst känner man något för dem.

Det blev lite ordväxling, mest om vädret faktiskt och vad man gjort.
Vi var eniga om att semestern kunde varat ett tag till men å andra sidan så tar det slut någon gång ändå så varför inte nu.
Dagen flöt på som om semestern inte existerat och det där ekorrhjulet är igång igen fast jag har inte riktigt kommit igång att springa i det ännu.
Jag har inte hunnit vänja mig på dessa 2 dagar men snart så.

Visst låter det hemskt trist men samtidigt blir det ju vad man gör det till och trots allt finns det chans för många fina helger och mysiga kvällar.
Hösten är inte fyskam den heller med lite levande ljus och mys i soffan.
Ja det blir vad man gör det till och jag stannar gärna ekorrhjulet då och då för att förgylla tillvaron.
Nu till helgen blir det Wild and Crazy i Uddevalla med fina bilar och härlig rocka billy musik och nästa helg blir det westernfest i Holmsveden.
Skillnaden på nu och när man har semester är att man faktiskt längtar lite extra mycket till dessa tillfällen då det händer lite skojigheter, lite ut över det vanliga.

Så var inte rädda för det berömda ekorrhjulet, alla hamnar vi där men man får inte glömma att stanna upp då och då för att tillåta sig bryta mönstret och göra något som ger en energi att springa vidare. Man måste ha ett mål att springa mot så blir det inte så trist.

Jag hoppar in i hjulet och hänger på, jag ska försöka att springa med ett leende på läpparna och vara glad för allt jag har och alla stunder jag får som förgyller dagarna.
Det kunde varit mycket mycket värre!

Bloggplatsen har äntligen fått klart Appen för iPhone så jag gör ett testinlägg för att se hur den fungerar.
Här i Hällesjö i Jämtland som jag befinner mig just nu är jag glad att jag ens kan ringa på iPhonen så om detta med för bloggplatsen funkar är det en bonus.

Senast idag sa jag att semester här är verkligen semester, jag har inga måsten och känner mig heller inte uttråkad över att inte ha massa saker att göra eller planera.
Visst är det roligt med semestrar på div nöjesfält och annat men jag känner ändå att det är skönt att slippa all semesterplanering och hysteri över att man måste hitta på saker bara för att.
Andre verkar vara nöjd som det är, vilket barn har en egen westernstad att leka i när man vill?
Ja vi har westernstaden Old Trail Town precis där vi bor och han älskar att bara ströva omkring där, kasta lasso, hästskor, ta hand om djuren och ja t.o.m göra sysslor som att kratta och snickra lite.
Vi har ingen TV eller ja ingen mottagning så det blir film på kvällarna och vi är nöjda med det.
Andre som annars är beroende av TV:n och verkligen blir irriterad om han missar vissa program han brukar se.
Han har inte ens tjatat om TV under den veckan vi varit här.
Den mesta tiden har vi tillbringat utomhus och nära naturen och så kommer det förbli de 2 resterande veckorna.
På lördag ska vi ha westerndag och då blir det även westernshow och André är förväntansfull inför denna dag.
Många av er tycker nog våran semester låter hemskt tråkig men vi är ju alla olika och jag njuter verkligen av lugnet. Det är så semestern ska vara, en tid för återhämtning, en tid att fly undan det gamla vanliga.
Hur man spenderar den är upp till var och en, vi finner vårat lugn på olika sätt. Huvudsaken är ändå att vi finner lugnet på något sätt.