Inlägg publicerade under kategorin Skrivarglädje, mina dikter och texter

Av Rose-Marie - 15 september 2014 22:17

Idag har vi haft träff med skrivargruppen och det var jag som var värd för kvällen.
När man är värd får man bestämma ämne att skriva om och så har man med sig fikat.
Jag bestämde ämnet "min bästa barnvakt" före semestern och hade då tänkt att jag skulle skriva någon form av saga i stil med Mary Poppins eller liknande.
Som vanligt väntar jag dock in i det sista så mitt bidrag skrev jag i Lördags, när jag faktiskt själv var barnvakt åt min systers barn.
Jag hade inte en aning om vad jag skulle skriva men barnen sov, jag hade tänt lite ljus och stridigheter inför riksdagsvalet tyngde ner den mesta glädjen inom en.
jag valde därför att fly tillbaka till barndomen och det blev följande resultat:

Mina bästa barnvakter

Mormor var inte den som man såg som barnens favorit, det var morfar som alltid lekte med oss. Alla barn ville vara med morfar och han ville vara med oss.
Han hade alltid orken och lusten att springa runt, kasta oss i luften och han sa aldrig nej till att bada. Han har lärt både barnbarn och barnbarnsbarn att simma. Alla barn avgudar morfar Jens, han var nästan själv som ett barn då jag var liten.
Men trots allt detta så är det ändå stunder med mormor som jag minns som allra finast.
Som till exempel i juletid, varje julaftons morgon så tänker jag på mormor.
Jag minns hur jag satt i hennes knä, tidigt på morgonen, mormor var alltid vaken tidigt. Jag hade fått min julstrumpa av tomten och satt i mormors mysiga knä, vi bara satt där och småpratade och stämningen var 100% julstämning.
Mormor såg ut precis som en mormor ska göra, rund och mjuk, kort vitt hår och glasögon.

På sommaren var vi ofta i sommarstugan på Havler i Norge, min mamma är norska och mormor och morfar bodde i Fredrikstad i Norge. Idag finns bara morfar kvar.
Mormor var sällan med oss till stranden utan hon trivdes bättre med att sitta i stugan och lösa korsord men även här minns jag de bästa stunderna med henne.
Hon tackade sällan nej till ett parti Yatzy eller Ludo, Ludo är Norges fia med knuff.
Jag har på senare år hittat gamla Yatzyblock där mormor skrivit ner våra resultat. Ja sommarstugan finns kvar men idag finns bara minnena kvar efter mormor. Det kanske är därför jag minns tiden med henne som den allra bästa.
Morfar finns kvar men hans energi är begränsad nu för tiden så det är väl mest minnen kvar av hans sätt att leka med oss barn också.
Och jag, jag är ju inget barn längre, jag kan bara minnas alla stunder då de bästa barnvakterna gav all sin tid åt oss.
De gav oss inte bara tid utan de gav oss massor av fina minnen, minnen som man plockar fram då man bäst behöver dem, när man behöver fly från vardagen en stund.
Nu är det jag som ger dem av min tid då jag skänker dem några tankar, tiden då jag minns dem.... Så som det en gång var......

Mormor

Morfar när jag var liten

Morfar den 17 Maj 2014, här med min son Tristan

Av Rose-Marie - 13 september 2014 23:18

Det är slutspurten inför valet nu, de där sista timmarna för partierna att ragga folkets röster. Jag tror nog aldrig jag upplevt ett sånt engagemang och jag vet inte vad jag ska kalla det.... pajkastningen som sprids i medierna.... för det känns inte som engagemang på det viset. Iallafall inte ett positivt engagemang i mina ögon.
Det har både varit på gott och ont för man ser så många nya sidor hos folk, vissa goda andra onda.
Folk blir som besatta och ingenting verkar kunna reta upp oss så mycket som politik kan göra.

Denna dagen har jag tagit en promenad i det fina höstvädret, jag har ätit sallad på pizzerian och jag har haft kvällsmys med två av mina syskonbarn.
Nu avslutas kvällen med lite tända ljus och lite skrivprojekt som jag inte riktigt tagit mig tid till eller kanske inte haft inspiration till förrän nu.
Jag fick börja med det som har deadline på Måndag. Då är det träff med Dalslands skrivförening som jag är värd för denna gång och det är jag som bestämt ämnet.
Hade jag tänkt till så hade jag givetvis valt riksdagsvalet 2014 men detta bestämdes före sommaren så jag hade inte en tanke på valet då.
Just nu är jag nog ändå glad över det för jag tror att vi är ganska mättade på politik så det kändes skönt att så här sista kvällen fly bort från det där och tänka på annat.
Mitt val av ämne var nämligen "den bästa barnvakten"
Jag kan inte publicera det jag skrivit här ikväll men det kommer på Måndag eller Tisdag.
Ikväll har jag nämligen använt tiden till att skriva om min mormor, hon finns inte med oss längre men minnena gör det och vad är väl inte bättre än att tända lite ljus, koppla bort verkligheten en stund och minnas tillbaka till barndomen, tiden då man knappast brydde sig om politik eller hade värre bekymmer än att man inte hade något att göra.

Av Rose-Marie - 31 mars 2014 14:19

Ni kan reta mig till vansinne när ni har dåliga dagar, vilket fömodligen mina dåliga dagar även gör med er.
Ni kan få mig att sväva bland molnen med er kärlek, vilket förmodligen min kärlek även får er att göra.
Ni kan få mig att skratta av glädje av lyckoruset ni ger mig, såsom förmodligen även jag ger er lyckorus då och då.

Känslorna jag har för er är obeskrivliga, jag kan inte med ord tala om hur ni får mig att känna.
Glädje, ilska och rädsla, rädslan att förlora er. Den känslan är hemsk, vad vore jag utan er? UTAN ER....... tanken får mig att rysa.
Min underbara familj, ni är mitt allt.
I ilska, sorg, rädsla och glädje så finns ni alltid vid min sida och jag hoppas att det så kommer att förbli.
Ingenting i världen väcker så mycket känslor inom mig som ni gör.
Det är obeskrivliga känslor, min älskade familj.

André och Tristan, mina underbara barn.

Roger min underbara sambo

Av Rose-Marie - 12 juni 2013 20:47

Då var det dags för ännu ett "nyfiken på" inlägg.
Denna gången säger jag Thank you for the music till

Inger Nordström.


 
 

Trots att Inger funnits i mitt liv väldigt länge, ja sedan jag var tonåring, så har jag faktiskt aldrig sett henne live.
Att hennes musik funnits under min uppväxt beror på att mamma och pappa lyssnade mycket på henne, de åkte även på olika tillställningar där hon spelade med sitt band.Idag är hon en person som utan att ens behöva göra något får mig att minnas pappa som avled av cancer för 10 år sedan i år.
Jag minns att jag ofta brukade sitta med mammas och pappas skivor och sjöng med i låtarna, lärde mig texterna och många av dem finns fortfarande kvar i mitt minne.
Jag låtsades vara Inger och stod med hopprepet som mikrofon.
Detta var något jag gjorde i smyg för att kompisarna inte skulle få veta att jag faktiskt gillade country.

När jag gick i gymnasiet så skulle jag ha ett föredrag på en musiklektion och mitt självklara val blev country.
Då skrev jag ett brev till Inger och ställde några frågor som jag tyvärr idag inte minns vilka det var.
Mamma och pappa lämnade brevet till henne och hon sa att hon skulle försöka ta sig tid att svara.
Detta var nog under en väldigt aktiv period för Inger och mitt brev föll nog bort i glömska, tänkte jag.
Där hade jag tydligen fel för när jag hittade Inger på Facebook så mindes hon mycket väl detta brev och verkade nästan skamsen över det uteblivna svaret.
Men nu fick hon chansen igen och jag har fått svar, så här kommer nu min intervju med Inger Nordström, en sångerska jag förmodligen kommer att minnas för resten av mitt liv.
Hoppas ju att jag någon gång får se henne live :)


Vem är Inger Nordström och hur började din karriär?

-Jag kommer från Karlstad och började min musikaliska bana som dragspelare. Countryn var från början en hobby men så småningom tog det över helt. Jag sjöng med Kentucky i Östersund, Gunfingers i Drammen och blev sen fast medlem i Freetown Highway från Fristad. 1990 startade vi Inger Nordström och Rhinestone Band.

Har du något minne som är extra speciellt?

-Jag har många minnen som är fanstastiska. Bl.a när vi spelade på SAAB:s lansering av 9-5 modellen i Palm Springs LA, jag minns alla fina människor vi träffat på våra USA turneer ex Waylon Jennings mamma som jag träffade flera gånger.

Vilka är dina förebilder?

-Min förebild har alltid varit Emmylou Harris även om min musik kanske inte alltid legat i hennes anda. Trisha Yearwood har jag också lyssnat mycket på, vi sjunger lite på samma sätt och hon väljer alltid låtar med bra texter.

Om du fick vara i någon annans "skor" för en dag vems "skor" hade du valt?

-Idag jobbar jag som chef för Rörstrand Museum, så om jag fick gå i nån annans skor en dag skulle jag velat vara 50 talets Marianne Westman i Rörstrandfabriken en dag för att se hur det var i fabriken på den tiden. Marianne designade servisklassikerna MonAmie och PicNic och valde en heltidskarriär som konstnär under en period då hemmafruidealet var som mest i ropet för kvinnor.

Har du några speciella drömmar/önskan om framtiden? Hur ser din kommande tid ut?

-När jag ser framåt jobbar jag gärna kvar i Rörstrand Museum. Jag älskar att jobbet innebär en kunskapsutveckling samtidigt. Att gräva ner sig i porslinshistorien och bli en Rörstrandexpert som skriver böcker och förmedlar kunskap på äldre dar är en lockande framtidsvision.

Om man vill se dig i sommar vart åker man då?

-Vill man se mig på en scen i sommar så kan man åka till Yeehaa Countryfestival i Skutskär den 3 augusti. Eller Nossans Ljusfestival i Grästorp den 5 oktober. Då har jag med mig världens bästa band med bl.a Lee Ericson, Janne Linden mfl.

I övrigt har jag ett hektiskt liv med två döttrar 10 och 15 år gamla som kräver mycket skjutsande till fritidsaktiviteter på kvällar och helger.



Ett youtube klipp med Inger Nordström

http://m.youtube.com/watch?feature=related&v=Nf_cHMEqa4M

Av Rose-Marie - 16 maj 2013 21:30

Jag tänkte att det skulle vara lite kul med ett par blogginlägg där jag ställt några frågor till en svensk artist/band som jag känner lite extra för, som jag har egna minnen av från tex Countryfestivaler eller barndomen.
Musik betyder ju så mycket för de flesta av oss, vi spelar den när vi är glada, ledsna, vill minnas eller bara koppla av och fly bort en stund.


I say thank you for The music denna gången till Gävlebandet: Cash Is King.



 


 



Jag har tyvärr bara haft äran att få se dem live en gång och det var på Furuviks Countryfestival 2009.

Jag var där för att uppträda med Peacemakers Westernshow och hörde att ett band skulle spela Cashlåtar på kvällen, hade dock aldrig hört talas om bandet tidigare.
Johnny Cash är ju en stor favorit för mig så den musiken kan väl aldrig bli fel tänkte jag och begav mig till scenen med några av kamraterna i Peacemakers.

Det räckte att jag såg Michaela Norgren och Danne Königsson gestalta June Carter och Johnny Cash så fångades direkt mitt intresse.

Precis som med Reese Witherspoon och Joaquin Phoenix i filmen Walk The Line så blev man ju smått förälskad i dem båda redan i första ögonblicket.

Eftersom jag inte är speciellt kunnig inom musik så kan jag inte uttala mig om musik- och sångteknik men för mina öron lät det t.o.m bättre än original. Jag lyssnar oftare på skivan med Cash Is King än originalskivorna.
En låt jag blir väldigt glad av är Jukebox blues med Michaela Norgren och för att inte tala om när dessa två tillsammans sjunger låten Jackson. Jag upptäcker ofta mig själv med ett fånigt leende på läpparna då låtarna spelas (oftast i bilen)


Jag blev ju självklart nyfiken på detta band som fångat mitt intresse och ställde därför lite frågor så de själva får presentera sig här i bloggen:



Vilka är Cash Is King?



-Cash Is King är:
Markus Odby, Michaela Norgren, Micke Eriksson, Sverker Magnusson, Danne Königsson och Alec Alenius.



Hur började eran karriär och hur ser den ut idag?



-Vår resa började med en spelning på Cityfesten i Gävle 2007 som var tänkt som en engångsföreteelse, men gehöret efter denna blev så stort att vi fortsatte helt enkelt.
Efter att vi kört på i 5 år med detta koncept så tog vi en paus på obestämd tid inför 2012.
Nu är vi dock tillbaka men enbart för EN kväll den 8:e Juni. För att hylla minnet av Johnny Cash som gick bort för 10 år sedan i år. Därefter är det osäkert om och när vi kommer tillbaka.



Har ni något minne som är extra speciellt? Någon spelning som var extra minnesvärd tex



-Vi har massvis med goda minnen av vår tid på vägarna, bland annat så gjorde vi en hektisk julturné ihop med Jerry Lee Lewis syster under 2011 som var väldigt rolig.



Vilka är era förebilder?



-Våra förebilder inom musik är väldigt många! 
Det är allt från Johnny Cash, Bob Dylan, The Band till Tom Petty, Ryan Bingham, Rolling Stones, Shooter Jennings osv.



Om ni fick vara i någon annans "skor" för en dag vems "skor" hade ni valt?

-Någons annans skor skulle vara väldigt svårt att gå i, vi skulle nog få väldiga skavsår då  .



Om man vill se er i sommar vart ska man åka då?


Om man vill se oss uppträda i sommar så finns bara en chans. Det är på Stora Gasklockorna i Gävle den 8 Juni.


Hur ser kommande tid ut?


-Vi repar just nu inför spelningen den 8:e Juni, eftersom vi inte spelat ihop på nåt år nu så behövs verkligen minnet och nya låtar repas in   



Har ni några speciella drömmar/önskan för framtiden?



-Vi önskar att ni alla mår bra och tar hand om varann därute.


Något annat ni skulle vilja framföra i min blogg?



-Vi skulle vilja framföra ett stort rungade TACK! till alla er som varit på våra konserter genom åren. Ni är bäst!

Mvh Cash Is King



Klipp med låten Jukebox Blues


http://youtu.be/KmJw_1sjTV4


Klipp med låten Jackson


http://youtu.be/zVFckwV-IIA


 

 
Av Rose-Marie - 31 mars 2013 13:57

Jag är med i en liten grupp av kämpar. Vi skriver till varandra för att stötta, peppa och för att få ur oss våra känslor och tankar.
De kämpar liksom jag för att en dag få det där efterlängtade barnet. De möter samma motgångar som jag, samma besvikelse och samma rädsla.
De flesta har gått långt in i graviditeten, vissa fullt ut men ändå inte fått ha sitt barn kvar hos sig. Ingen borde uppleva det och ingen borde falla så många gånger. Ingen borde behöva kämpa så för att få sitt efterlängtade barn hos sig.


Jag blir lika ledsen varje gång någon av dem misslyckas och jag blir lika glad varje gång någon av dem möter framgång. Men ingen vågar ta ut segern i förskott, ingen vågar andas ut förän barnet föds skrikande.
Men alla vågar ändå försöka om och om igen för som jag skrivit förut är viljan så mycket starkare än rädslan.
Och jag önskar så att jag kunde skicka en skyddsängel till var och en av dem, en ängel som kan få drömmen att bli sann.


Till er kära "kämparsystrar"
(Skriven av mig 31/3-13)


Jag förstår inte hur man ska orka, orka att kämpa och orka att tro.
Jag förstår inte hur man ska kunna ha hoppet kvar, hoppet att man en dag ska finna ro.
Gång på gång faller man och reser sig upp på nytt, reser sig upp får att stå.
Varje fall ger en hårdare smäll och varje fall gör det svårare att gå.
Jag förstår inte hur man ska klara att gå vidare och hur man ska klara att slåss.
Men på något sätt gör vi det ändå om och om igen, hoppet är det sista som får lämna oss.

Av Rose-Marie - 24 mars 2013 14:09

För en tid sedan så började jag sortera mina inlägg i olika ämnen så att det ska vara lätt att hitta de inlägg man tror man är intresserad av att läsa. Eftersom jag skriver om så olika saker så lockar det olika läsare och alla är kanske inte intresserade av alla ämnen jag skriver om. Så nu har jag kommit en god bit på väg iallafall.

På sidan av min blogg där det finns olika flikar, finns det en flik som heter ÄMNEN. Där ser ni vilka som finns just nu och hur många inlägg som finns. Det är bara att klicka där så får ni upp det som handlar om just det ämnet.

Vissa inlägg finns med under flera ämnesrubriker och ALLA inlägg finns med i fliken Allmänt där man kan läsa bloggen i sin helhet.


ÄMNEN SOM ÄR SORTERADE NU



  • Barn med särskilda behov (bla min son)

    Här skriver jag om att vara förälder till barn med funktionshinder och andra saker som passar in under detta ämnet.


  • Djur och natur

    Ja detta handlar just om det djur och natur helt enkelt


  • Idrott, hälsa och välbefinnande

    Här skriver jag om idrott bla min gamla sport Judo och även om hur jag mår och annat som har med välmående eller icke välmående att göra


  • Kära pappa (dog av hudcancer 2003
    Inlägg om min älskade coh saknade pappa som fick hudcancer och lämnade oss midsommar 2003,
    48 år gammal/ung. Han hade så många år kvar att leva om han bara hade fått vara frisk.

  • Kärlek och vänskap
    Jag och min Sambo Roger pendlade 75 mil enkel väg i 2 år för våran kärlek. Han bodde uppe i Jämtland och jag nere i Dalsland. Men efter 2 år flyttade han hit ner till mig. Kärlek utan gränser.
    Men här skriver jag även om när jag separerade med min sons pappa och även om vänskap och saker som har med vänskap att göra.

  • Skrivarglädje - dikter och texter
    Jag älskar och skriva dikter och har lagt in några i vissa inlägg, här finns sammanfattning på vilka som finns i bloggen. Jag älskar även att skriva små noveller och annat och är med i en skrivarförening så saker som har att göra just med skrivarglädje hamnar här.

  • Vägen till ett barn (när man måste kämpa)
    Jag och min sambo längtar efter ett gemensamt barn men det är lättare sagt än gjort så nu får vi hjälp via IVF (provrörsbefruktning)
    Vi har i skrivandetsstund gjort 2 försök vilket resulterat i 2 missfall, i April hoppas vi på tredje gången gillt.

  • Westernlivet - En livsstil
    Ett intresse jag och min sambo delar och brinner för är country och western, vi är med i Peacemakers westernshow och har vänner i hela Sverige och även några i Norge som vi delar detta intresse med.
    Vi åker runt på olika tillställningar och lever westernliv helt enkelt. Klär oss och lever som man gjorde i 1800-talets vilda västern. I det livet kallas jag Rosetta och är oftast en glädjeflicka, därav namnet på min blogg.


Ja detta är ämnen som jag hittills sorterat in mina inlägg i, jag får ta några i taget för det är ju 1 års inlägg att gå igenom. Men som sagt ALLA inlägg finns under Allmänt.


Tack alla som läser min blogg, jag är inte ute efter att ha flera 1000 läsare/dag fast det är ju roligt att de tär många som uppskattar det jag skriver. Mest skriver jag för min egen skull, för att få ur mig tankar och känslor och för att jag tycker det är roligt att skriva. Sedan vill jag självklart säga något med det jag skriver, inte bara skriva hej hej bloggen idag har jag...... bla bla bla..... det kan jag göra på facebook   

Med bloggen hopppas jag kunna upplysa om saker, dela med mig och kanske få läsarna att tänka efter vissa gånger eller ge stöd till er som upplevt samma saker. Men samtidigt fr jag så oerhört mycket stöd och råd av er läsare också.

Jag vill ha ett budskap med det jag skriver och därför skriver jag när jag tycker att jag har något att skriva om och inte bara för att skriva något. Därav blir det ibland uppehåll emellan inläggen, fast jag försöker att inte ha för många dagar emellan såklart.

 

Tack för att ni finns

MVH

"Rosetta" 
(
Rose-Marie)


Av Rose-Marie - 10 december 2012 20:53

Idag när jag var påväg till jobbet så hörde jag på radion att det är Nobeldagen och det var då jag kom på att vi ska träffas med Färgelanda skrivförening. Temat var "I väntan på Nobelpriset". Jag hade givetvis inte ens skrivit något och vad vet jag om Nobelpriset? Ingenting! Men jag vet att det brukar hållas en pampig fest i samband med detta.

Jag började fundera och jag kan verkligen inte skriva om saker som inte berör mig, kan inte bara skriva utan känsla. Jag tolkade helt enkelt ämnet på mitt egna lilla vis och innan klockan var 18:00 så hade jag faktiskt hunnit att skriva ned mina tankar och resultatet blev följande:


En objuden Nobelgäst


Hasse, en av alla Stockholms uteliggare har lyckats ta sig förbi vakterna utanför stadshuset och står gömd vid ett fönster där han har första parkett för att se in till den Blå Hallen där Nobelfesten hålls denna kalla Decemberkväll.
Han är inte ett dugg intresserad av vem som vinner något Nobelpris fast man kan tro det eftersom han stått där flera år i rad. Nej han är där för att titta på maten och för ett ögonblick drömma sig bort, låtsas att han är en av gästerna.

Många kan ju tycka att det är att plåga sig själv alltför mycket. Han blir ju varken mätt eller lycklig av att stå ute i över 10 minus och titta in i värmen. Dessutom är det väldigt kalla vindar denna kväll och snön yr omkring runt honom. Men han står kvar som om han vore ett barn som smyger på mamma när hon packar in julklappar.


Damerna inne på festen är eleganta och inte alls som de kvinnor han träffar ute på gatan. De enda bekymmer de har är hur de kommer att uppfattas utav media och vad de kommer skriva, vem kommer bli korad till att ha den vackraste klänningen och vem kommer på festen med vem. Vem hade roligast och vem gjorde bort sig?
Nu kommer maten in och Hasse tittar med spänning bort mot trappan, servitörerna har bara en tanke, att inte ramla. Han önskar nästan att någon gjorde det så det hände något kul där inne.


Kocken är nog mest orolig över vad han kommer få för kritik på maten i år.
Ja de lever ganska bekymmerslösa liv i Hasses ögon. Han tittade på maten och det riktigt vattnades i munnen på honom. Hur kan man ens ge dålig kritik på den?
De har då aldrig smakat på en kall hamburgare som legat några dagar i en soptunna.

Hans ögon är nu väldigt stora och han har tryckt näsan tätt mot fönstret, tänk om han bara kunde få känna en liten liten doft av maten. Han försöker minnas när han senast åt sig riktigt mätt men kan inte tänka så långt tillbaka för han har förträngt tiden från förr. Det gör för ont att minnas. Efter olyckan för över 10 år sedan då hans fru och dotter omkom så har flaskan varit hans enda vän. Den får honom att glömma.


Men jo föresten en gång blev han faktiskt riktigt mätt. Det var när syföreningen hade picknick vid en sjö och han bara råkade ha vägarna förbi. Han skrattar för sig själv när han tänker på den där sommardagen i Juni 2009 eller var det kanske 2010, det kanske till och med var i Juli? Äsch skitsamma tänkte han, vem har koll på veckodagar, månader och år? Varmt var det iallafall den dagen. Kärringarna i syföreningen fick för sig att bada och det var då Hasse passade på att springa snabbt förbi och stjäla deras stora fikakorg.
Oj ett sådant liv det blev på dem, de både skrek och rusade efter honom men de hann aldrig ikapp. Han borde ju fått Nobelpriset för den geniala ideén. Den dagen blev han rejält mätt och han bjöd även Göran och Magdalena på ett fint mål. Han hade inte ens dåligt samvete efteråt. Nej varför skulle han ha det? De där tjocka kärringarna såg inte ut att behöva någon mat. Hade de varit smalare hade de kanske hunnit ifatt honom.
Han tycker själv att han gjorde dem en tjänst, de fick ju både springa och banta den dagen.


OJ! Nu ska de skåla där inne i Blå Hallen och detta vill Hasse inte missa. Han tar upp sin flaska och höjer den en aning samtidigt som han nickar högtidligt och med hög röst säger:
- Skål på er!
Hasse hostar otäckt och det kommer ännu en gång blod ur munnen. Han fattar inte vad det är han dragit på sig, kan det vara lunginflammation? Han lutar sig mot fönstret och försöker känna värmen men det är bara kallt. Han känner sig lite trött och frusen så han tar upp sin slitna filt och sveper om sig, sätter sig ned med ryggen mot väggen.


Plötsligt befinner han sig inne på festen med kammat hår, snygg och ren, precis som förr. Kläderna han har på sig är finare än han någonsin kunde drömma om. De måste vara hemskt dyra tänkte han. Maten smakar ljuvligt och drycken likaså. Det här är annat än vad han är van vid ute på gatan. Det var länge sedan han kände sig så här lycklig, han skrattade och sjöng tillsammans med de andra gästerna på festen. Då kom det fram en liten flicka på runt 7 år med ljust lockigt hår och blå ögon. Hon såg ut som en liten ängel.
Hon sträckte fram handen och log åt honom samtidigt som hon sa:
- Pappa, kom och dansa med mig och mamma.
Hasse förstod nu att detta bara var en dröm men han var så lycklig att han aldrig mer ville vakna.


Morgonen därpå kom en polis gående förbi, han tittade på Hasse och puttade lite lätt på honom:
- Här kan du inte ligga, Upp med dig!
Hasse rörde sig inte, han var helt förstenad med ett leende på läpparna. Polisen tog upp sin telefon och slog ett nummer.
- Ja hejsan det är Karlsson, jag tror minsann att våran pratsamma vän Hasse har lämnat denna eländiga värld.

Ja förutom blod runt munnen så ser han oförskämt lycklig ut.
Han måste ha väntat på Nobelpriset för han sitter utanför stadshuset. Jag väntar här så kan väl ni skicka hit en bil.


Karlsson sätter sig bredvid Hasse och ser då att han har något i handen.
- vad har du här kompis?
Han bryter försiktigt upp Hasses nedfrusna hand och hittar ett fotografi på en vacker kvinna och en stilig man, mitt emellan sig har de en liten bebis. De ser lyckliga ut.
- Jasså det är hos dem du är nu, ja det är du värd. Det var inget dåligt Nobelpris du vann igår Hasse.

Det bästa priset man kan få, med tanke på omständigheterna.
Vila i frid, det kommer bli tomt på gatorna utan dig.


 

Presentation


Jag skriver från hjärtat om allt mellan himmel och jord

Fråga mig

30 besvarade frågor

ÄMNEN

Senaste inläggen

Arkiv

Gästbok

Andras bloggar

Länkar

Sök i bloggen

Besöksstatistik

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2019
>>>

Omröstning

Jag blev osäker på om jag valde rätt bloggforum när jag såg åldrarna här. Jag har iofs inget emot yngre läsare men är nyfiken på åldrarna här. Hur gammal är du?
 13 eller yngre
 Mellan 14-18
 19-22
 23-28
 29-35
 36-45
 46-50
 Äldre än 50

RSS


Skapa flashcards