Jag ber om ursäkt om några känner sig träffade nu men jag läste nyss en artikel skriven av Gabriella Bank om det här med kvinnor och män och att männen blivit förvandlade från vilda grottmän till gråtande hemmapappor och att detta nästintill är skandal.
(Länkar till artikeln i slutet av denna text)

Jag kan medge att jag tycker att jakten på total jämställdheten börjar gå till överdrift och att ordet hen inte är något jag använder men jag tror på VALFRIHET, vi ska få göra och vara de vi är. Jag gör det jag är bra på och min sambo det han är bra på. Vi är ett bra team ihop och det är huvudsaken för oss.
Vill han baka så gör han det för att han gillar det, jag gillar inte att baka.

När jag läste artikeln så kom jag även att tänka på detta med föräldraledighet. Många gånger när jag säger att jag kanske börjar jobba igen när lillen är ett halvår eller så då tittar endel konstigt på mig.
Några har frågat:
"Vem ska vara hemma med bebisen då?!"
"Ska du inte amma längre än så?!"
"VILL du inte vara hemma med DITT barn?!"

För det första så har bebisen en pappa, vuxen och fullt kapabel att ta hand om VÅRT barn.
Bebisens pappa VILL vara hemma med VÅRT barn, jag tvingar honom inte.
För det andra så var jag inte så förtjust i att amma när jag fick André, det funkade liksom inte mer än i 3-4 månader och jag kämpade verkligen fram tills dess pga att rekommendationerna sa så. Jag kände mig jättemisslyckad.
Jag hoppas givetvis att det blir bättre denna gång och jag har aldrig sagt att jag ska börja jobba om jag fortfarande ammar. Jag har inte ens sagt att jag SKA börja jobba efter ett halvår, jag har sagt att det är mycket möjligt beroende på hur saker och ting ser ut då.
För det tredje så är det även jobb som styr lite i vårt fall. Jag har ett fast jobb och vet att jag kan komma tillbaka om Roger som är inhyrd står utan jobb. Det funkar inte för oss att en är föräldraledig och en är arbetslös.

Jag vill alltså poängtera att det handlar inte bara om vad JAG vill och inte vill. Vi är en familj och det handlar om vad VI vill, vad som funkar för OSS.
Jag är dessutom glad att Roger vill vara hemma med vårt barn och jag är inte ett dugg orolig för att han ska bli en gråtande hemmapappa, jag vill inte ha en grottmänniska som förväntar sig att jag ska ligga hemma med benen isär och vänta på honom,
som skribenten Gabriella verkar vilja ha. Men det är hennes val och i hennes familj kan de ju få lösa det på sitt sätt.
Varför inte valfrihet istället för enbart jämställdhet?!

www.nyheter24.se/noje/kronika/757377-vi-behover-riktiga-karlar-och-man-inga-javla-hen?