I Lördags var jag på en tillställning i Högsäter, en ort som ligger en mil från där jag bor. Det var bokloppis och även inbjudna personer som berättade om böcker de skrivit. Där var även Dalslands skrivarförening och de fångade mitt intresse, det slutade med att jag bestämde mig för att komma på en av deras träffar som är imorgon.
De brukar liksom kapitel1 som jag skriver i på nätet ha ett tema som de skriver efter inför varje träff.
Jag fick veta att temat nu var "ett besök på biblioteket"
Jag behövde inte skriva något inför morgondagens träff men direkt jag hörde temat fick jag klart för mig vad jag ville skriva och det tänkte jag lägga ut här i dagens blogginlägg.

Ett besök på biblioteket
När jag var liten så upplevde jag biblioteket som en plats där jag kunde finna lugn, där jag kunde ta mig till en värld av fantasi.
Jag tyckte om att dra mig bort från verkligheten och stänga in mig i en värld som inte existerade.
Jag lekte ofta Ronja Rövardotter och strövade omkring i skogen, stängde in mig på mitt rum där jag kunde förvandlas till någon annan än mig själv.
Det kan tyckas vara märkligt och en aning ensamt men jag ville ha det så ibland.

På biblioteket kunde jag med hjälp av böcker försvinna från vardagen, ja nästan som Mio i boken Mio min Mio.
Han som försvann till en annan värld.
Jag minns bibliotekarien som alltid var glad, jag minns ungefär hur hon såg ut och jag minns hennes röst men jag kan inte minnas hennes namn.
Hur mycket jag än gräver i mitt minne så minns jag inte vad hon hette.
Det var hon som satte på LP-skivan när man ville lyssna på Pippi och det var hon som stämplade kortet i böckerna man ville låna.
Hon visste till och med vilka böcker jag gillade. Det hände då och då att hon hade lagt undan böcker som hon trodde skulle passa mig. När jag tittade in så sa hon:
-Jag tror att du skulle vilja läsa de här böckerna. De är nog i din smak.
Jag gillade sorgliga böcker gärna om djur eller barn. Jag gillade även fantasy och när jag tänker på böcker som The never ending story och Narnia så tänker jag på henne.

Idag är jag sällan på biblioteket, det blir sällan av. När jag väl är där så går jag in, lånar det jag ska och tackar för mig. Jag får inte samma trygghetskänsla som förr, jag känner inte av samma härliga stämning som när jag var liten. Det är andra lokaler, nyare stil på biblioteket och nya bibliotekarier. Det är förmodligen inte ett dugg sämre än när jag var liten men jag känner inte samma känslor, kommer inte in i en annan värld.
Jag ser heller inte min bibliotekarie vars namn jag inte minns.
Har jag kanske tappat fantasin eller har jag blivit för vuxen för att kunna drömma mig bort?
Kan jag ha tappat förmågan att försvinna till andra världar eller är det helt enkelt så som man säger:
"det var bättre förr"